United States or Christmas Island ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sedan betänke du väl, så länge vi dröja på jakten, Hur hon till nöjes dig var och om henne du önskar till hustru; Sist, om det faller dig kärt, skall jag åter blifva din talman." Men han beprisade nu, Mattias, förslaget och uppsteg Just i detsamma, mätt af den goda förplägningens skänker, Och med ett famntag tackade han sin svåger och syster.
Pörtet, där röken hänger som en sky ofvan taksparrarna, bohagsting och klädedräkt, seder och umgängesformer, allt är träffadt med en nästan etnografisk trohet, äfven i enskildheterna, så att Lönnrot, som fick manuskriptet till genomgående, hade intet att anmärka, utom att "den raske Mattias" borde till Tjäderkulla medföra välkomstgåfvor åt barnen, hvilken ändring ock skalden införde.
Nu det gällde ett vad: hvem först till den aktade herrgåln Hunne och skaffade hästar att älgarne forsla från skogen, Skulle med ett stop öl och en sup af den andra förplägas. Vargen hade ej täflat i lopp med den åldrige Hjerpvik, Där han för vadet ilade fram; den raske Mattias Skyndade skamfull efter och stötte med käpparna drifvan.
Honom med straffande ord genmälte den raske Mattias: "Skall jag väl mer dig kalla en man, förståndige Petrus, Eller en skägglös pilt, som i flyktig yra med tanklöst Smicker sölar sin mund och kväljer en sedesam flicka?"
Men den raske Mattias Tänkte på Hedda och fattade strax och släppte ej tygeln, Innan han henne begärt af den åldrige fadren till maka. "Väl", så sade han, "öl skall du finna i afton och brännvin; Lofva dock ett, Zakarias, åt mig tillbaka i hast här, Innan du färdas, lofva mig Hedda, din dotter, till hustru."
Ett ord gaf icke Rebecka till gensvar, Utan hon gungade stilla, och tyst håhåade endast. Men i detsamma syntes igenom den öppnade gluggen Petrus på gården ren och den aktade herr kommissarien. Ut begaf sig Mattias och lämnade vreden i stugan.
Sade, men tigande kröp inhysingen Pavo i ugnen, Där han i blinken på bädden af sten, kringångad af hetta, Somnade ljufligt och glömde sitt fall i behagelig hvila. Men ej tänkte han mer, den förståndige Petrus, på sömnen, Utan han steg ur bädden och gick att väcka Mattias.
Så hon sade, och knappt hon talat till ända, då bjällror Hördes från vägen invid. Man lyssnade hastigt och uppsteg, Sköt gluggluckan tillbaka och tittade ut; men i blinken Stod en främmande man med frustande fåle på gården. Gästen från Kuru kände man snart, den raske Mattias, Annas älskade bror, som ej oväntad var anländ.
Men låt höra förloppet; för mig är det kärt att för vänner Kunna förtälja det sen, då vi satt oss i slädan, och huden Klappar med glimmande tänder mot gafvelbrädet i farten." Så han sade, och strax framskrunno de andre att lyssna, Medan med nöje i männernas rund Mattias begynte: "Allt, hur man ringar en björn och hans ide om hösten iakttar, Veten I väl; vi gjorde, som fäderna länge för oss gjort.
Mångfald föder i jordiska ting den rika naturen, Mångfald föder hon ock i människolynnen och tankar. Ser man dock lätt, hur hon står på sin strand, vårplantan, och knoppas, Fredlig, rotad och lugn, då den hundraåriga bäcken Störtar i yra förbi och nejderna fyller med buller. Tag en flicka, Mattias, och tag den jag bjuder dig genast!