United States or Chile ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ljuset över en gata eller doften av en cigarrett gör nuförtiden mig samma tjänster, som Cook gjorde mig förr i världen. En algiercigarrett, som någon rökte på ett kafé, befordrade mig i går till rivieran.
Mortimer satt hopsjunken i sitt hörn och teg. Det var med ens, som om han icke hade något mera att säga. Han satt med en slocknad cigarrett i mungipan och läppjade då och då på sitt glas. Det blev midnatt; gasen skruvades ned, och kaféet låg tyst och förstämt i halv belysning. Tomas tyckte sig plötsligt känna, att någon betraktade honom, och såg upp.
God afton, herr aktuarie, god afton, herr Weber, fy fan vad här är hett... Det var en något skallig herre med ett tenoraktigt utseende. Jag har ätit middag ute med en försäkringsdirektör och en artist, och sedan ha vi suttit i Berns, berättade han utan något försök till motivering. Tomas såg sig om efter Hall, men han hade nyss gått ut för att röka en cigarrett.
Men hon var glad och lustig, svor så hurtigt ibland när det passade sig, och då de veko in åt en mörk tvärgata, passade hon på och tog fram en cigarrett... Derinne i boden stod Eva ännu, lutad mot springan. Hon rörde sig icke, utan tycktes lyssna äfven sedan allt länge varit tyst. En och annan ensam arbetare skyndade ännu hemåt. Alla hvisslade glada melodier eller gnolade på någon visa.
Markisinnan förklarar, att hon sväljt brevet, varpå Anatole rullar en cigarrett och går. Ridå! Inropningar! Håkan Olsson är mycket förtjust, men förebär ett hastigt illamående och avlägsnar sig efter att ha lämnat sina fruntimmer tillstånd att fullborda sin nationella bildning på egen hand tills spektaklet är slut.
Då, när dagens arbeten äro avslutade, kropp och själ uttröttade, återhämtar jag mig vid den gröna drycken, en cigarrett, samt Le Temps och Journal des débats. Vad livet ändå är ljuvligt, när ett lindrigt rus drar sin töckenslöja över tillvarons elände.
Med det tog hon Sven under armen och tog honom med sig till Hallbergs. »Kvinnor!» sade journalisten med en maliciös betoning på ordet. »Fy tusan!» »Inte så, inte så!» sköt skalden in. »Kvinnan är sammanfattningen av allt, som vi män » »Jag vet! Sådan där goja språkade jag också förr i världen. När jag var gymnasist. Men nu har jag vuxit ifrån det.» Journalisten tog en ny cigarrett.
Jag stod på plattformen och rökte en cigarrett, när en herre, som såg ut som om han ägde tåget, kom och ställde sig bredvid mig. Han tände en cigarr, spottade på mina skor och slängde den brinnande tändstickan i det torra gräset på banvallen. Jag trodde knappast att han ägde tåget, ännu mindre banvallen. Att han i varje fall inte ägde mina skor var jag fullkomligt säker på.
Han släppte åter ned gardinen och kastade bort sin cigarrett. Hon lovade att komma halv sju, och klockan är redan tre kvart. Hon kommer inte... Han sträckte ut sig på soffan och borrade huvudet i en kudde. Vad det blir långt att vänta... Och jag har redan väntat mer än nog, jag har väntat hela mitt liv. Han hade längtat efter lidelsen, och likväl hade han flytt den. Men det skulle icke ske vidare.
Anatole gör en cigarrett och talar någonting med kammarjungfrun. Då inträder markisinnan, ger en vink åt kammarjungfrun, som genast förstår och därför avlägsnar sig. De bli ensamma. Min herre! Fru markisinna! Anatole lägger undan cigarrettmaskinen och tar kanelröret. Vad är det som förskaffar mig den äran av ett så tidigt besök? Anatole piskar sina byxor med röret.