United States or Western Sahara ? Vote for the TOP Country of the Week !
Som den var sänd i ändamål att bota vägen blott, Låg den i ro, sen det var gjordt, långt skild från hugg och skott, Tog för sig i en bondgård där allt, hvad den kunde få, Och lät Sven Dufva passa opp, ty han var med också. Men plötsligt blef det annat af, ty utför närmsta brant I sporrstreck, på en löddrig häst, kom Sandels' adjutant: "Till bryggan, gossar", ropte han, "för Guds skull, i gevär!
När du hunnit den, du söker, bringa Från ledsagarn då till lön en hälsning, Säg: Vid denna bäck, på dessa blommor, Föll för Dmitris hand hans falk, som eggad Ville röfva bort hans broders dufva. När hon ryser då för namnet Dmitri, Säg: O kvinna, Dmitris kraft är bruten, Blott med möda mina steg han stödde, Fridlös själf mig förande till friden."
Det må vår fader icke göra, han skall icke lemna vår dufva åt falken. O Elisama, svarade Maheli, falken kan väl sönderslita dufvan, men icke varder hon derföre en falk. Herren varder mig ledande och skall beskydda mig för ohelgande. Nej, Maheli, det får icke ske, vår fader skall höra mina ord, han får icke lemna dig åt styggelsen.
Målfyllig var han, frisk och sund, allt annat sågs förbi, Och utan prut blef han rekryt vid Dunekers kompani. Nu skulle Dufva få sig pli och läras exercis, Det var en lust att se därpå, det gick på eget vis. Korpralen skrek och skrattade, och skrattade och skrek, Men hans rekryt förblef sig lik vid allvar som vid lek.
Den är matt mot elden, som döljes af de djupa svarta fransarna, som skugga Valis öga. "Vali, min blomma, min älskade, låt ej störa dig af dessa vilda ljud. Se huru inbjudande din bädd kallar dig. Jag har skakat opp kuddarne. Eller kanske vill min dufva äta en smula? Se här, du borde visst ha det finaste och raraste som i landet finnes, men i dag har jag ej bättre att ge dig. Smaka nu ändå litet.
Alhejdi omfamnade henne vänligt i det hon sade: "icke kan jag vredgas på dig, du dufva". Med hvarje dag slöt sig den sköna fremmande allt mer till Alhejdi, och Alhejdi älskade henne; men hennes hjerta led allt djupare, ty hon såg huru Saliks blickar brunno allt varmare, då han såg på den fremmande, så sköna, men alltid sorgsna flickan. Men Alhejdi dolde sin smärta i djupet af sitt bröst.
Men, arma dufva, tvenne furstefalkar se I mäktig täflan ned på dig; Hvart vill du styra nu din späda vinges flykt, Hvar vill du söka skygd för dem?" Då står den sköna flickan opp och kysser gladt Furst Voldmars hand och talar så: "Där nyss i skogen den förföljda fann försvar, Där skall jag äfven finna mitt.
Sven Dufva växte opp likväl, blef axelbred och stark, Slet ondt på åkern som en träl och bröt opp skog och mark, Var from och glad och villig städs, långt mer än mången klok, Och kunde fås att göra allt, men gjorde allt på tok. "I Herrans namn, du arma son, hvad skall af dig väl bli?" Så talte gubben mången gång allt i sitt bryderi.
Öfver jorden blånar himlen, Under himlen grönskar jorden, Leende mot jord och himmel Strålar mellan båda dagen. På den dagbelysta jorden Skimra blommor, glänsa vatten, Skjuter ock en skog i höjden, Skiftande af ljus och skuggor. Men på ängen framom skogen Står en björk, af sekler ammad, I dess topp en dufva sitter; Hvarifrån är dufvan hemma?
Tillintetgjordt fann fienden sitt anfall innan kort, Den ryska truppen vände om och drog sig långsamt bort; När allt var lugnt, satt Sandels af och kom till stranden ned Och frågte, hvar den mannen fanns, som stod på bron och stred. Man viste på Sven Dufva då.
Dagens Ord
Andra Tittar