United States or Kiribati ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men vid trädets topp i fallet Möta falkarne hvarandra, Öga blixtrar vildt mot öga, Och mot vinge klappar vinge. Och en blodig strid är börjad Mellan falkarne i flykten; Ingendera unnar bytet Åt den hotande rivalen. Men från kvisten, där hon sutit, Skyndar, skrämd af dånet, dufvan; Nära, nära är förföljarn, Och den kända hyddan fjärran.

Börjad nyss var blomstertiden, När för korsets tro till striden Serviens ungdom drog. Serviens tjusning log ej sedan, Flydd var hennes blomning redan, Förrn i lunden Första rosen dog. Nu vid Savas silfverflöde Gömmer hon sitt tysta öde I en ensam graf. En blott kände hennes smärta. Dyre, därför brast dess hjärta, Att en yngling Fördes hit som slaf.

Olyckliga söndag, börjad och slutad utan välsignelse! När unge herrn lemnat sin far, sprang han genom trädgården och ner till stranden, der hans syster och hennes guvernant sutto i segelslupen färdiga att till sjös. Utom dessa båda var unga fröken Laura G. der också, hon som man bestämt till fästmö åt Weitikkas käraste.

Nöjde förnummo de genast, att festen var börjad där inne, Sollikt tindrade ljus ur de öppnade gluggarnas imma, Dörrn stod vida gafvel, och ljud af en stojande polska Susade fram som en storm och fyllde den rymliga farstun. In förfogade sig den förståndiga Anna och dottren, In gick tiggaren Aron också, men den ärlige Petrus Band vid slädan sin häst, sen han låtit den tumla sig först där.

Han såg Kring vida salen forskande, bister, mörk; Kämpar, som lett mot dödar, syntes Bäfva för blixten, född i hans ögas natt. Nu tystnaden bröt han. Hans röst Var djup som fjärran rullande åskors dån. "Vittnen af Fjalars sorg", han sade, "Börjad är striden, hören er konungs ord! Ve den, som i tystnadens graf, Hvad nu han sett, ej gömmer.

Samma sats kunde vara börjad om och om igen, det var nästan pinsamt att se den fruktansvärda kamp med stoffet som här var spår af. »Hvad händer i första kapitletsade hon plötsligt i det hon doppade en penna och lade framför sig en ren pappersremsa. Han började räkna upp det, torrt och skematiskt, och hon skref. Det blef en lång lista.

Ja, i dag skulle hennes öde afgöras. I denna timme. Om han kom der isen, vore hennes lefnadsroman utstakad, nyss börjad skulle den redan sluta i fattigdom, enformighet och färglös, tråkig hvardagslycka. Adolf skulle bjuda henne ett hem visserligen, men ett enkelt, fattigt hem, der blott en vore lycklig som en Gud, medan den andra... Han hade hennes löfte. Hemligt, oanadt af alla!