United States or Saint Barthélemy ? Vote for the TOP Country of the Week !
DANIEL HJORT. Jag hör det tydligt, som jag lågan ser och gården, skogen, åkern bort till höger. Ha! minnet som en vådeld flammar upp i dunklet af den natt, där förr jag famlat. KATRI. Förstärkning hade Flemings knektar fått, de våra flytt, din fader sårad fallit, och de, som började med rån och våld, med mordbrand slutade sitt segerjubel. DANIEL HJORT. En skogsväg mins jag nu, en stormig natt.
Emot en kvinnas axel tyst jag låg och lekte där med ett par svarta lockar. KATRI. Det var din mor. Hon följde med din fader till Åbo, dit han skickades att klaga hos Fleming öfver knektarne. DANIEL HJORT. Nåväl? KATRI. Nåväl, för uppror och för mord beskyld, emedan han sin egendom försvarat mot Flemings knektar, dömdes han till bojor och skymflig död på stupstock.
DANIEL HJORT. Ja, neka, moder, neka mig din famn, så länge än jag håller detta namn, så länge än jag denna klädnad bär, som spunnen utaf Flemings silke är, så länge än jag tjänar denna makt, som folket uti natt och bojor bragt, ja, neka till att skåda på din son, så länge han är sina fäders hån, så länge tils han slitit ur sin själ alt, alt, som var. Till dess farväl, farväl! Fjerde scenen.
Då mister den olyckliga förståndet, inbillar sig vara död och irrar omkring från by till by, anropande prästerskapets barmhärtighet för att få bli begravd i vigd jord. Bannlyst och bortjagad överallt, kommer och går hon skriande som en hjort, och folket korsar sig och säger: där går den fördömda.
Möjligen erkändes han ock såsom konung af "de blinda och halta" i templet, Matt. 21:14, hvilka han botade såsom ett förespel till, hvad som skall ske i stor skala vid de tusen årens början, då de "blindas ögon skola öppnas" och "den lame springa såsom en hjort." Es. 35:5, 6.
Här tappade hon bort förståndets ljus och liknöjdt irrande i skog och mark åt bark af träd och sina tårar drack. DANIEL HJORT. Min mor, min mor, ja, det är du, är du! KATRI. Kom mig ej när, ej än min son du är! Hör mig till slut, jag sedan dig skall höra. Så satt jag en gång invid vägens rand; förbi red Fleming med en guldsmidd skara, och halfdöd låg du vid mitt bittra hjärta.
DANIEL HJORT. Hvad har du då mot honom? KNEKTEN. Lustig fråga! Han är ju knekt som jag. DANIEL HJORT. Och därför skjuter du honom ner. KNEKTEN. Han gör så han med mig. DANIEL HJORT. Och hvarför? KNEKTEN. Hm! Därför att jag med honom gör just på samma sätt. DANIEL HJORT. Och varför? KNEKTEN. Fan vet hvarför! DANIEL HJORT. Nå vill du veta't, så vet jag hvarför.
Hvarför blef just jag en hemlös, vilsekommen gäst i världen, ett hittebarn förutan namn och far? Sin rot har minsta blomma, hafvets våg ger upphof åt en annan, mossan har en grafsten dock att växa på, den fånge, som dog i natt, han hade dock engång ett lif att lefva för. Hvad eger jag! Mer, än du tror och mer, än här kan sägas. DANIEL HJORT. Ha! Åter kvinna står du i min väg!
Tionde scenen. De förra. Daniel Hjort. DANIEL HJORT. Hvar är er amiral? För mig till honom! FÖRSTA SOLDATEN. Pass, min gosse, hvad vill du honom? DANIEL HJORT. Det rör dig ej. Släpp in mig eller skjut mig genom hjärtat. Det mig kvittar lika. Elfte scenen. De förra. SCHEEL. Hvad föregår här? Hvem är ni, som tränger er genom vakterna och stör min hvila? DANIEL HJORT. Jag är ej, hvad jag är.
Uppfostrad är han uti Memings hus, ett hittebarn för öfrigt, fast det tycks som finska adelsöfvermodet smittat. Är det ej Daniel Hjort? Det tyckes mig som förr vi sett hvarandra. DANIEL HJORT. Så det varit. LAUR. PAULINUS. Rätt mycket är förändradt, sen vi tjänte tillsammans under ljusets fana. DANIEL HJORT. Hoppas ni med ert tal mig vinna för er sak, ni tager miste.