United States or Lithuania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Genom sin stränghet efter återkomsten från Egypten hade hennes man en tid förmått att i någon mån tygla hennes lättsinne och tanklöshet och tvingat henne att till det yttre iakttaga ett för statschefens hustru mera passande uppförande; hans släkt höll också misstänksamt och hatfullt ögonen på henne.
Annandag jul, staffansdagen, skulle hästarna svettridas, innan man slog åder och lät deras blod spruta som i hästgudens tid. Valdemar stod med nyckelknippan i stalldörren bredvid bänken med knivarna och räknade misstänksamt de återvändande springarna. Vitrimmade som träden kommo de i backen, och de långa skuggorna av deras ben ringlade utefter vägen.
JULIA. Af hjärtat gärna, jag har sagt det ju, Allenast onkel icke vill studera Så misstänksamt min minsta min alltjämt. v. DANN. Du yrar, vet du ej att tåla skämt? JULIA. Ja, blott däri ej ligger något mera. Ni gaf mig ögon, som så när mig skrämt. v. DANN. Hvem, jag? Bekänn det, att på allt du hittar. JULIA. Ja, onkel är förskräcklig, när ni tittar. v. DANN. Du sett i syne nu, det är bestämdt.
På samma vis som de kloka hinduerna göra skallerormarna till sina vänner och gäster, gjorde fru Lasson dessa unga konstnärer till sina. De kommo skyggt och misstänksamt, färdiga till ögonblicklig reträtt. De drucko det framsatta portvinet, som dödat den salige norrmannen Lasson, och de blevo modiga. De blevo mer och mer modiga. Måhända var det Lassons mod, som på ett mystiskt sätt övergick i dem.
Fru Olga betraktade dem misstänksamt och skyggt. Skojar ni nu igen? Men de skojade inte. Min åsikt, återtog fru Olga, uppmuntrad av deras imposanta allvar, som till och med förmådde Brita att taga polkagrisen ur munnen, min åsikt är den, att vår så att säga erotiska kultur hotar att ödelägga mänskligheten. Det nya hos min åsikt är, att jag inte alls fäster mig vid osedlighet och dylikt.
»Men jag tycker att hon liknar en liten upppasserska jag sett någonstans», inföll grosshandlare Svensson misstänksamt. »Alldeles ja, det har jag alltid sagt», instämde Carlcrantz glatt. »Hon är lik Stella på Stadt, som om de voro tvillingsystrar, men det vill hon inte höra talas om. Där ha vi henne för resten, ajöken mitt herrskap!»
Frun såg misstänksamt på Lotta, öfver hennes gamla karlavulna ansikte kom någonting hårdt och strängt. »Nå», sade hon slutligen, »du kan få stanna här då, men på ett villkor.» Lotta anade, att det skulle komma någonting, som hon måste säga ja till, om hon också icke ville. Hon kände, hur hennes hjärta nästan upphörde att slå och hon väntade.
Lilli snörpade misslynt på näsan, och Alma hviskade misstänksamt: loppor! Kantänka, utbrast Bertha, som satte sig öfver alla betänkligheter. Jag lägger mig tacksamt på fatebursbädden. Ni kunna ju sofva här ute på balkongen, om ni äro rädda för hoppare. Här fins ju en nyckel till hufvudgärd och en pieksa till täcke. Fins det inga sängar i stora byggningen? frågade Alma dristigt.
Hans blick mörknade mer och mer, och han fortfor misstänksamt, ironiskt: Det har aldrig förr fallit mig in men vore han icke så ogalant som han är, skulle man nästan tro, att det vore av artighet mot Mademoiselle de La Feuillade, som han just nu låtit röja och hedra vår gamla Place Royale . Allt får betydelse efter den uppmärksamhet, han visade dig i våras och då du tiger, måste jag själv leta mig till, vad det kan vara mellan dig och honom.
Hon stod och höll ner en kvist med svällande vide- knopp åt Gullspira. "Jag kunde ju int röra mej från stället. Finndrängen där stod och glodde liksom misstänksamt rätt in i rishögen där jag låg. Jag tordes int andas en gång, för jag trodde de han hade varsnat mej, när jag kröp ner där." "Gosse, att du int dödde åf rädsla!" "Int kan en dö tå sånt", tyckte Månke.