United States or Egypt ? Vote for the TOP Country of the Week !


Lifvet var alltid sig likt här hemma gården, antingen det nu var vinter eller sommar, och präriens vilda höfding längtade efter något annat än det enahanda, som alltid var. »Den smygande katten» var bara en liten flicka, som hette Elsa och kände sig som en fågelunge i bur, när vingarna börjat växa. Det ryckte i bröstets muskler, och hjärtat bultade inifrån: Jag vill ut! ut! ut! ut!

Det blir grymt vad de ska buskatitta mig utmed bänkarna. gamlan! Gudi lov att gästgivarn är salig. Han hade väl kreperat av skam och förargelse. Lite till sitter jag Men Raslinge klockor ringde, och hon kunde se dem dansa och hoppa oroligt i torngluggen som vilda fåglar i en bur. Det kändes otryggt, ty klockorna rullade som vågor och gärdesgården gungade som en båt.

Nathanael gick in i portvaktsfruns bur och drog henne vänligt men bestämt från fönstret. "Mördare! Sablars blod! Brandkåren!" skrek portvaktsfrun i diskant, att en lomhörd fru i nästa kvarter sade till sin kanariefågel: "Kvittrar du, lilla pippi?" "Nu mördar han henne!" sade allmänheten, och poliskonstapeln i butiken ringde efter mer förstärkning.

Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga människor: de ligga i försåt, likasom fågelfängaren ligger lur, de sätta ut giller till att fånga människor. Såsom när en bur är full av fåglar, äro deras hus fulla av svek. Därigenom hava de blivit stora och rika; de hava blivit feta och skinande.

En kanariefågel, som hela tiden suttit tyst sin pinne i en bur framme vid fönstret, började nu kvittra, först sakta som om han bad om tillåtelse, sedan allt gällare och högre. Förlåt mig, upprepade Tomas bönfallande, förlåt mig! Jag har varit elak mot dig, Ellen, lilla Ellen, men jag skall aldrig vara det mera!

Rummet var prydligt och rent; en glad förnöjsamhet lyste emot en från hvarje vrå. En kanariefogel qvittrade i sin bur vid fönstret; en hvitbrokig, fet katt låg och sträckte sig i sängen. Frun såg vänligt henne, helsade goddag och frågade, hvad det hördes. Mari utlade för henne sitt ärende, berättade om alla sina bekymmer och sin nöd.

vi voro fullt säkra henne, togo vi henne en morgon ombord Södertörn och placerade henne i aktersalongen, där vi lade en duk över hennes vackra bur. Ada trodde nu att det var natt och teg länge duken låg kvar. Vid Dalarö kommo fyra äldre damer ombord. Ned våra fötter. Konversationen i gång, överröstande det jämna bullret från propellern. Prat om allt livets elände en gång.

Schwab reste sig, drog in sina fötter och tog duken från Adas bur. En sån vacker goja! sade en av damerna. Min syster Adolfin har också en vacker goja. Ack ja, sade en annan av damerna, vad det är roligt med djur! Ada såg sig omkring med sina runda stela ögon, öppnade hon näbben och skrek med hög befallande röst: Alla käringar opp däck! Alla käringar opp däck!! Det hjälpte.

Farväl, gamar, himlabebyggare som man inneslutit i en smutsig bur; farväl, bisonoxe, farväl, flodhäst, fjättrade demon; faren väl, mansälar, väl sammanbragta par, som den äktenskapliga kärleken tröstar över förlusten av havet och de vida horisonterna; faren väl, stenar, växter, blommor, träd, fjärilar, fåglar, ormar, alla skapade av en god Guds hand.

Hon flyger rätt upp över hustaken och hon kommer till den lilla stugan där hennes bur står och väntar henne, flyger hon rätt in genom fönstret och vidare in i buren. Hennes hjärta klappar hårt av ansträngning och skrämsel och trött sjunker hon ned burens golv i den fina sanden.