United States or New Zealand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ser du på ungdom, nog, hon är adertonårig, min broder, Ser du på kroppens runda behag och den fylliga kindens, Får du väl länge söka en stoltare flicka än denna. Men om på lynnet du ser, är hon fromsint, stilla och böjlig, Lärd af sin barndoms nöd att tacksamt skatta det goda. Nu framlefver hon lyckliga dar på den ståtliga herrgåln, Piga bland pigornas mängd, men aktad af alla som ypperst.
Detta har den skälmska gossen Lyssnat till i närmsta buske, Och han springer fram till henne, Just den sökte, just den funne. Men han kysste hennes läppar: "Nu tog rosen läppens rodnad!" Och han smög sin kind till hennes: "Nu tog molnet kindens purpur!" Och han såg i hennes öga: "Nu tog stjärnan ögats klarhet!"
Skönt är lifvet på skyars höjder, Lätt man andas i doftande skog; Blif min brud, och jag öppnar För ditt hjärta en värld af fröjd!" Talte vågornas svala tärna: "Gall, jag älskar din lockande rymd. Frisk är vinden på bergen, Ljuft är lugnet i lundars djup; Mer dock tjusa mig skaldens sånger, Hjältars minnen från flyktade dar. Hör jag Ossians toner, Darrar locken på kindens glöd.
Men om den höljda barmen rörs och bäfvar, Ett leende på rosenläppen sväfvar Och kindens låga sakta tänder sig, Då drömmer hon om mig. Alla känna fröjd och smärta, Fast ej alla det förklara; Hvarje flicka har ett hjärta, Fast hon låtsar utan vara. För de nöjen, gudar skicka, Kan sig ingen dödlig akta; Kyssar älskar hvarje flicka, Fast hon låtsar dem förakta.
Men förvåning hans dotters Hjärta betog, och af aningar fylldes det lekande sinnet. Spegeln glömde hon straxt och nöjet att tänka på kindens Rosiga hy och sitt mörknade hår och sin blick och sin ungdom, Allt förglömde hon genast och sprang till den åldrigas sida, Färdig att söka sig skygd; men hon talade häpen och sade: "Råd mig, gamla Susanna, och säg, hvad måste jag göra?
När hela skaran gått förbi, de första som de sista, Då svek den arma flickans lugn, då sågs dess styrka brista; Hon grät ej högt, men pannan sjönk mot hennes öppna hand, Och stora tårar sköljde ljuft den friska kindens brand. "Hvad är att gråta?
Och tärnan satt och hörde på hans röst Med ögon, på den stolta skaran vända, Och hennes kind blef röd, och hennes bröst Bestormades af känslor, förr ej kända. Så sjöng, så lefde han i lifvets vår, Och så i lifvets sköna sommarstunder, Tills tiden kom med vinter till hans hår Och åldern blekte kindens ros därunder.
Men af den ädle hjälten, folkets höfding, har Jag intet minne. LEIOKRITOS. Skåda denne yngling då. En sådan var han, Ajas, något år kanske I ålder framom honom, olik äfvenså Till kindens blomstring, till sin ungdoms friska kraft; Men eljest lik till anlet, bildning och gestalt, Så lik, att jag med häpnad nu din skyddsling ser.
Allt är som förr, men jag är icke mer densamma, Du glada fosterdal! Min lust har slocknat längesen som kindens flamma, Och pulsen klappar sval. Jag vet ej mer att skatta allt, hvad skönt du äger, Och allt, hvad skönt du ger. Ack, hvad din bäck mig hviskar, hvad din blomma säger, Förstår jag icke mer.
Vali är gammal, ögats glans är slocknad, kindens rosor äro fallna bort. Vali har känt glädje: hon ägde en dotter. Fyra månhvarf gammal trolofvades hon åt Mustapha Pascha, den gamle blodätarn. Fem månhvarf gammal vissnade den späda knoppen. Modren prisade Allahs nåd. Vali egde en fågel i bur: den sjöng och tröstade hennes hjerta. Men hon förstod tvång och fängelse!
Dagens Ord
Andra Tittar