United States or Samoa ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ännu, sen många lustrer gjort sitt tåg, Jag blygs att nämna det, kan minsta minne Från dessa tider bryta upp en våg Ur vinterisen i mitt frusna sinne, Som när jag nyss den unge målarn såg. JULIA. Såg honom? Onkel, säg, förtälj, förklara v.
Det är löjligt... det är befängt, mumlade han, i det han hastigt gjorde halt framför sitt husapotek och tillagade en hjärtstyrkande medicin av konjak och några droppar vatten, det är för rasande! Jag, Brackander, brukspatronen, fundera på giftermål med en ladugårdspiga?... Har jag verkligen gjort det?... Ja, sådan galning jag är! Jag blygs för mig själv!
Att se honom respektera det, se där ett mål för min ärelystnad. Jag blef bra glad, när han kom, och samtalet var otvunget, men för resten är jag lugn som en kogubbe. Jag är så nöjd. Jag hoppas med tiden kunna visa honom, att jag duger. Jag afskyr mig själf. Jag blygs inför mitt bättre jag, så att jag skulle vilja sjunka i jorden.
Han ville icke genast bli igenkänd utan själv övertyga sig, hur brodern hade det. Han lindade manteln ett varv om hakan och nacken, och handen darrade en smula vid tanken på det förestående mötet. I trappsmygen hejdade han sig ett ögonblick, ty dörren stod på glänt till borgarestugan. Småsvennerna trätte där inne. Blygs att skryta över din egen matmors gunst! löd det från ena sidan av bordet.
Magdalena ligger på sin hvita kudde med flammande rosor på kinden och flämtande bröst. "Johannes, lofva mig en sak", säger hon plötsligt. Han nickar. Han har lärt sig hålla mycket af sin lilla vän och lärarinna, men han blygs att säga henne det. "Försök att bli god och snäll, Johannes, framför allt mot din mor. Men var inte stygg mot andra heller.
Vi kysste hvarandra och voro vänner på nytt. Efter allt detta! Jag satt med blicken sänkt. Han såg in i mitt ansikte, och när jag rodnade, småningom, stigande, medan jag icke helt kunde låta bli att le, då log också han åt att jag kunde sitta där och rodna. Jag vände mig mot väggen, så att han icke skulle kunna se mitt ansikte. Jag blygs. Blygs ni? Då skall jag icke röra er!
Låt oss inte göra oss löjliga.» »Skulle du icke vilja gå nu», kom det om möjligt ännu lugnare än förr och hon sänkte sin blick liksom ville hon icke att sonen skulle se in deri. »Hvad behöfs det? Du blygs en smula öfver att jag genomskådat dig. Ingenting smärtar en kvinna och en mor så mycket som det. Men du får ändå vänja dig vid det.
Blygs därför icke för vittnesbördet om vår Herre, ej heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium, genom den kraft som Gud giver, han som har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, icke på grund av våra gärningar, utan efter sitt eget rådslut och sin nåd, den nåd som redan för evärdliga tider sedan gavs oss i Kristus Jesus, men som nu har blivit uppenbar genom vår Frälsares, Kristi Jesu, uppenbarelse.
En tår, vid Gud, som i ert öga sitter Och faller ner och följs af en kamrat; Bekänn det bara, nu är onkel flat. v. En tår? Hvar tror du dig en sådan finna? JULIA. Nej, blygs ej för den mer, låt den få rinna. Ni är så skön i ålderdomens dag, När hjärtat speglas i hvart anletsdrag, När ögats kyla smälter bort i tåren, När den är sjuk, er blick, när den har våren. v. DANN. Håll munnen, unge, nu!
Jaha, här står jag, började Hedda. här, en qvinna i mitt eget hem, i mitt eget rum, framför män, som med våld vilja intränga till mig! Och det är du, Ella, som stält till detta! Det är du, som gjort mig detta! Blygs! Blygs! Du är en stackare, som mot min vilja och mot din rättighet bryter qvinnofrid och slår in dörrar som en röfvare och en rånare och en tjuf!... Och ni der, ni, hans vänner!