United States or Finland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Du vet inte, vad jag lider för din skull. Lider? Ja därför att du inte vill komma till honom Fru Blenda Hyltenius var ensam på Björkenäs. Brukspatronen och gossarna hade dragit ut på fotvandring. De skulle vandra genom Västergötland och stanna sommaren över hos farmor, änkedomprostinnan.
Julius Krok hade icke hjärta att avslöja den hemliga bristen. Han ställde modellen på magasinet och förhalade tiden. Tio långa år hade han förhalat och talade ännu om att snart sätta arbetet i gång. Härav kom det sig, att Julius Krok betraktade sin vän som en lättrogen, ömkansvärd stackars människa. Och brukspatronen betraktade Julius Krok som en liten stackare, oföretagsam och omöjlig.
Gossarna skulle botanisera på Kinnekulle och brukspatronen skulle meditera och möjligen söka trösta sin gamla mor, som var otröstlig, därför att svärdottern bestämt förbjudit henne att komma till Björkenäs. Fru Blenda var således ensam. Och när unge Krok dröjde alltför länge i staden blev hon otålig. Vad gör ni egentligen? Går ni mina ärenden eller er fästmös?
Och i den stunden glömde han verkligen, att fru Hyltenius redan var gift, så omärkliga spår hade den store brukspatronen lämnat i sin omgivning. Fru Blenda sade: Min man har lovat mig skilsmässa, så snart gossarna vuxit upp, blivit myndiga. Inte förr. Det är hans idé, och den måste jag ju respektera. Och för resten sen? Sitt inte och stirra på mig! Jag blundar, bedyrade Abraham.
Herrarna möttes nere vid Tanningen, de bjödo varann armen och vandrade upp till stugan. Vanligen kallade de varandra herr brukspatron och herr ingenjörn. Men under det att Julius Krok utvecklade sina planer, glömde han detta och duade sin gamle vän. Brukspatronen blev rörd, han fick tårar bakom brillorna. Den där lille stollen, tänkte han, den där lille stollen tycker om mig.
Liksom för att försona sina synder, eller om av behov att se supplikanter, fortfor han ännu med att låna ut pengar utan ränta, men mot god borgen. Brukspatronen bad honom sitta och tog upp ett samtal ganska ledigt. Supplikanten förde konversationen in på dagens religiösa frågor, talade om den gängse otron, prästbristen och statskyrkans intolerans.
Det var nu en gång seden på Björkenäs att ingenting hemlighålla. Åtminstone icke detta. Skolan hade börjat, och gossarna Hyltenius bodde i staden. Brukspatronen hade rest till Tyskland för att genomgå någon ny patenterad luft- och vattenkur. På återvägen skulle han besöka sin mor och möjligen stanna över julen. Abraham var således ensam herre på täppan.
Ingenjören vandrade runt ikring brukspatronen och demonstrerade sina planer. Och det blev afton. När herrarna redan stodo färdiga för avresan, kom hennes nåd ut i tamburen och sade: Hör nu, unge elev, vill ni tillåta en närgången fråga? Är ni religiös, mycket religiös? Jaså, inte det. Ja, då bör ni i tid endera omvända er själv eller också er fästmö.
Men Abraham sprang uppför trappan och tog Elsa i famn. Herrarna fördes in i salongen. Björkenäs är känt för sina låga rum. Abraham måste buga sig i dörrarna. Lille ingenjörn såg ut som en stor karl. Brukspatronen tog emot. Han hade sina söner hemma under skollovet och gick följaktligen ordentligt klädd. Men han såg mer än vanligt otymplig ut i de små rummen.
Ty, sade "Jublet", de äro som liljorna på marken, de så icke, skörda icke utan deras hustrur föder och kläder dem Brukspatronen var en stor, kolossal karl. Han tillbragte större delen av sitt liv uppe i jaktstugan vid Tanningen. Han gick besynnerligt klädd. Än barfota och med huvudet i skinnmössa, än bestövlad och barhuvad, i päls om sommaren, halvnaken om vintern.