United States or Comoros ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det vill inte mycket till. Vad står han eljest och grunnar på, gästgivare? Svaret dröjde, kom slutligen lågmält: Jag grunnar väl på, att en skulle aldrig försöka Vad då? undrade länsman, sköt åter ned brillorna för att bättre kunna avläsa uttrycket i gästgivarns ansikte. Men där fanns just inte något uttryck att avläsa. Han sade endast: En skulle aldrig försöka att vara för mer än sitt samvete.
Herrarna möttes nere vid Tanningen, de bjödo varann armen och vandrade upp till stugan. Vanligen kallade de varandra herr brukspatron och herr ingenjörn. Men under det att Julius Krok utvecklade sina planer, glömde han detta och duade sin gamle vän. Brukspatronen blev rörd, han fick tårar bakom brillorna. Den där lille stollen, tänkte han, den där lille stollen tycker om mig.
Och fått betalt? insköt greven. Men länsman suckade. Nä, nä, män. Inte än. De där köpmännen är inte goda att tas med. Säger vi då, att vi trolovar oss med lilla gullet i kväll? Hemgiften först, sade greven. Kontanter. Länsman satte på sig brillorna, vätte på tummen och började bläddra i luntorna. Kontanter är bra, herr greve, det medges. Men papper duger, det med.
Men när greven slutligen kom, kom han godvilligt, gick med raska, tysta på-tå-steg tätt förbi länsman och klappade honom i förbifarten på axeln. Länsman såg upp över brillorna. Ursäkta att jag sitter och niger, sade han. Men det tar på krafterna att kuska efter greven en hel dag. Greven drog en stol fram till bordet och slog sig ned mitt emot länsman, som tog fram silverdosa och bjöd en pris.
Ja, nu är vi där, sade länsman. Han tog av sig brillorna och torkade glasen. Och under tiden blundade han och talade: Det är klart, att greven ska ha hemgift. För eljest ryker han in, och då är det så mycket annat som ryker. Go' vänner, si! Vi är allesammans go' vänner. Och därför ska vi tänka oss för. Till exempel, inte är gästgivarns betjänt med att jungfru Stava blir avhyst från Frönsan?
Storelven hade skrivit: »Den som icke kan få mer ut av den blinde grekiske konungen, vet icke vad blindhet är.» Haha! Det hade han skrivit han, som nu låg där på rygg på soffan och sov. Haha. Han! Han som låg där och snarkade med brillorna på. Haha! Och med denna person hade han nu ranglat upp norska statens diktarstipendium, ett slående motbevis mot hans kritik.
Slutligen lade korporalen med en viss betänksamhet brevet på bordet, avtog brillorna och sade till drängen: Hälsa din husbonde och tacka honom för hans anbud. Jag följer med. Men då skall korporalen vara färdig klockan tre i morgon bittida, ty då bär det av. Jag skall i rättan tid vara på min post. Då drängen gått, sade gubben Brant: Det är en ledsam nyhet, kära hustru.