United States or Panama ? Vote for the TOP Country of the Week !
Någon vill minnas att han hållit en föreläsning i arabiska för Stockholms damer; andra tro att han skrivit en tidskriftsartikel, andra vilja minnas, att han hållit ett tal på vers någonstans. Vem är han? Somliga mena, han är Lundensare, andra minnas honom som Uppsaliensare. Slutligen upplyser skalden, att han var promotionskamrat med akademiens beskyddare. Håhå!
Nej, trettio nät är inte husbehov; jämka dej dän du bara! Det vet jag visst det, när det inte står i kontraktet hur många nät det skall vara. Jaså, du talar ur den ton! Vet du av, att du har släppt tre kor på skogen, när du bara har lov till att släppa en. Nå, vad skulle det göra då, när skogen är så stor. Haha; vi ska inte vara småaktiga då! Bra! Vi ska komma ihåg det!
Åh, gör dig inte till med att moralisera; säg, hur blef det med Atte? jag vet inte ett ord om honom, se'n han flyttade. Till Petersburg! Du svärmar ännu för honom? Åh prat! Svärmar! Han var den enda karl som jag Nå vidare, som du hvad? Som jag hade respekt för. Håhå, ofantligt smickrande för Atte. Och hvarför så? För att han ... hur ska' ja' säja, han brydde sig inte om om någonting.
Det är som jag alltid har sagt, expressionismen kan få med lite av det rätta, men aldrig mycket eller allt. Haha! Vad sade hon om ditt? Det gör detsamma. För resten kan man inte begära, att en kvinna skall förstå sig på konst. Haha! Konst! Hur ofta har jag sagt dig, att parallellepipedismen aldrig kan bli konst? Jag räknar inte alla gånger du säger dumheter. Jag har annat att göra.
Han blir säkert tvåa på hundra meter. Haha, skrattar Emanuels bror, aktare när Östermalmarna komma! Ät hårt bröd! säger Emanuels moder. Det är ingenting med Östermalmarna! Ha vi inte Andersson på 60 meter, va? Och Hedly? Va? Vi ä bäst av seniorer bröderna Zätterström ha sprungit under rekordet! Ät hårt bröd! säger Emanuels fader. En dag kommer Emanuels broder: Jag måste ha 25 öre!
Men en Herrens tjänare talar i saktmod som jag. Håhå! pep käringen. Talar du i saktmod, du? Det gör jag! svarade prästen. Ty talade jag i vrede skulle du rämna. Men fall du mig inte i mitt ämbete, torpare, så ska jag inte falla dig i ditt!
Han hörde några bekanta samtala om en väns död, och när han sällade sig till gruppen, uppstod följande dialog: Sa' ni att Pettson är död? Ja, han dog i tisdags i förra veckan. Är det möjligt? Ja, det är blott alltför sant. Jaså, Pettson ä' död? Ja, det är han. Håhå, jaja! Vet ni, jag kan knappast tro det. Stackars Pettson jag kände honom så väl! Jaså, han ä' verkligen död?
Ja, Jerusalems portar stå öppna! upprepade torparen halvt förvirrad och gumman ropade: Håhå! Håhå! Prästen såg god verkan av ordet, eldades därav och fortsatte: Backe upp och backe ned, gubbe och käring, bär det! Samma väg ha vi alla, samma vånda och leda, suck och gruvan, gråt och sorg, synd och skam, sår och sveda. Men fördömd och evigt dömd är den, som stöter sin felande broder från vägen.
Men så gick jag in i skrivkabinettet och såg, att hennes nåd tagit upp dörren, som brukar vara stängd och förspikad. Och då förstod jag, att hennes nåd gått den vägen, fast jag inte kunde begripa, varför hon inte gått genom mitt rum och sagt åt mig att följa med. Här avbröts flickan av ett ljudligt håhå! Håhå! Och Spillebodakäringen, mån om sin hämnd, skrek: Ja, se det är svårt att begripa!
Han gick; när han kommit ut på landsvägen vände han sig om; där lågo de tre herrarna med näsorna mot rutan och grinade. I nästa stuga blev han vänligt mottagen och fägnad grundligt, oaktat hans uttryckliga förklaring, att han icke ägde några pengar. Håhå, rika Lundmarks äro inte utan, de! Folket kände hans far, hans rika far; det gav honom att tänka på!
Dagens Ord