United States or Cayman Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Och den rika frun begaf sig väg och den lilla fogeln flög framför henne och sjöng vackra och klara toner; men derom brydde sig frun allsintet, utan längtade hon blott efter smycket. Kom hon till ett land, der folket i åratal kämpat emot förtryck, men nu var kufvadt, och der satte sig fogeln och sjöng ljuft och klart, just vid dörren till en usel koja.

Men den rika frun tänkte: hvem vet, kanske gömde någon här det vackraste smycket undan krig och plundring, och hon steg in. en usel bädd låg i kojan en man; hans blickar brunno och häftigt sade han några förebrående ord åt en qvinna, som stod vid hans bädd och bjöd honom en dryck.

Sedan låg hon i halmen och lekte både med pilten och smycket, och redan nästa dag stod hon vid härden igen och skötte kitteln. Hennes plats var bland trälarna, ty hon bar varken nyckelknippa eller kappa som en lagköpt odalkona. Hon gav ej heller gossen di utan stack och litet djurmärg i hans mun och lät honom sedan ligga. Gossen fick namnet Ingemund.

När hon hade framställt sin begäran, svarade henne trollqvinnan, att hon väl icke sjelf kunde säga, hvar det vackraste smycke i verlden stode att finna, men att hon ville gifva henne en fogel, som skulle följa den stolta frun verlden omkring om hon det önskade, och denna skulle nog visa henne, hvar det skönaste smycket stode att finna.

Det är de unga männen, som tala varmt om lifvets stora drömmar, om det vackra, om det sköna. Icke skall den gamla qvinnan dit, för att skrämma bort deras glädje. God natt, god natt, jag vill sofva. Tyst, du är en gammal qvinna, sof, sof, god natt! Det skönaste smycket

Ett helt lifs koncentrerade smärta klagade i detta enda utrop. »Silfverhjärtat, rädda silfverhjärtatskrek hon, och höll in i det sista sin knutna hand, med det lilla smycket uti, lyft öfver vattenytan. sjönk ansiktet och handen, och när den räddande båten kom, var hon försvunnen under bron.

Och fogeln flög, och frun följde, och hon undrade hvad detta skulle bli af, men fann sig snart åter hos trollqvinnan, som gaf henne en liten dosa, sägande: "Lemna detta smycke åt er dotter, och lär henne att bära det rätt; det är det skönaste en qvinna kan bära: smycket heter ödmjukhet".