United States or Uzbekistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
DANN, Och detta blef, ifall min tro är sann, Helt visst för ditt geni ett kostligt smycke. JULIA. Ack, jag lät Trygg beskrifva herr von Dann Som en magnat, som en komplett tyrann, Hvars lif det var att kufva, att befalla, Att fordra slafvisk ödmjukhet af alla. v. Jag borde svära. Hvad i alla dar Var då din afsikt därmed? JULIA. Jo, att väcka Hos Frank hans stolthet, om den döfvad var. v.
Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt; så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals. Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta. När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.
Och fogeln flög, och frun följde, och hon undrade hvad detta skulle bli af, men fann sig snart åter hos trollqvinnan, som gaf henne en liten dosa, sägande: "Lemna detta smycke åt er dotter, och lär henne att bära det rätt; det är det skönaste en qvinna kan bära: smycket heter ödmjukhet".
Ej af blommor, men af starrgräs knöt För sitt hufvud hon en sorglig krans, Bröt en tistelkrona, fäste den Till ett smycke på sin höjda barm Och af halm en gördel sammanvred, Yppigt fjättrande sitt smärta lif. Så till furstesonens höga slott Styrde nu slafvinnan tyst sin färd. Och strax han kallar sin käcke slaf: "Fort, hämta min hingst, Ivan!
Och Ben Hamoun kastade sig på golfvet i sitt hus och ref sitt hår och sitt skägg, och ropade den ena gången efter den andra: "Allah hafver tillåtit att röfvare bortfört mitt lifs ära, mitt sköna smycke. Och redan i nästa nymånad skulle hon blifvit intagen i Schachens, min herres, harem. Hvilken mäktig man skulle jag ej varit genom henne, huru ärad hade jag icke blifvit.
Då tog flickan ur sin gördel spännet, Tog det i sin hvita hand och sade: "Se, den litet har, är nöjd med litet; Men den mycket äger, fordrar mera. Tusen år och tusen ren har hafvet Slukat håfvor och förvärfvat skatter, Och det fordrar än mitt gyllne smycke." Så hon sade och långt hän från stranden Kastade sitt spänne ut i hafvet.
Men för hvarje nytt smycke, den unga flickan bar, kom alltid någon, som sade sig hafva sett något ännu vackrare, så att den stolta modren vredgades i sin själ och hade velat gifva hvad som helst, blott hon kunnat få åt sin dotter ett smycke, skönare än någon annans.
När den sköna maj med sippor kommit, Kransa tärnor sina bruna lockar, Skyndande till ringdans kring sin majstång. Under dansen äro alla glada. Glad är den, som bär ett vackert smycke, Glad är den, hvars blomsterkrans är lyckad, Glad är den, som känner kinden rodna. Frågar du, hvem gladast är af alla? Den, som ser sin fästman med i ringen.
Han kan ej gifva henne något smycke att binda kring armen, i stället får hon hans hjerta och sång. Slutet öfverraskar med en stor förplumpning, som å daga lägger, hvad slags qvickhet man då kunde tillåta sig mot damerna. Än en gång förekommer Margareta på ett förtroligt sätt. En väninna får af honom en liten visa, som hon begärt: »Men du måste kunna tiga, Att jag åt dig någon gjort.
Tag i lösen hundrade dukater; Mina bröder sju; sju Perovitscher, Gifva gärna dig sju damaskener; Deras makar skänka dig sju kransar Och min broder Raduls maka, Zvjeta, Sina kransar och sitt öras smycke. Men min moder ger en ung slafvinna, Ger dig många kosteliga kläder, Och min fader, Pero Vutschitschevitsch, Skall förära dig sin egen lifhäst Och däröfver hundrade dukater."