United States or Botswana ? Vote for the TOP Country of the Week !


"Husch, hvad der är vått", sade fröken, "fy" och snörpte hon sin fina näsa och förde vackert sina fina hvita händer, och gick en annan väg. Lilla Sabina sade ingenting, utan plockade tyst några grenar, som hon kastade det våta, skörtade smått upp sin klädning, och trippade nätt öfver dem sina små fötter till fogeln, som befriad sjöng en glad drill och flög bort.

Och fogeln flög, och frun följde, och hon undrade hvad detta skulle bli af, men fann sig snart åter hos trollqvinnan, som gaf henne en liten dosa, sägande: "Lemna detta smycke åt er dotter, och lär henne att bära det rätt; det är det skönaste en qvinna kan bära: smycket heter ödmjukhet".

"Till öknen, tyst försigtigt som den lurande tigern, men snabbt som vingade fogeln". Ett susande for genom bergen, snabba skuggor skiftade öfver marken, var det lätta moln, som skuggande flögo öfver fältet? var det en sakta nattvind som fläktade?

Men som det fortfor att vara mörkt nere i fängelset, steg han dit ner med sitt ljus och fann fogeln utflugen ur buren och öfverstlöjtnantskan liggande i sängen i sin sons ställe.

Och den rika frun begaf sig väg och den lilla fogeln flög framför henne och sjöng vackra och klara toner; men derom brydde sig frun allsintet, utan längtade hon blott efter smycket. Kom hon till ett land, der folket i åratal kämpat emot förtryck, men nu var kufvadt, och der satte sig fogeln och sjöng ljuft och klart, just vid dörren till en usel koja.

Småningom rundades i Rosinas öga en tår, som långsamt rullade utför kinden och föll en ros, hvilken stod i ett vattenglas vid mannens hufvudgärd. Hastigt flög den lilla fogeln till och plockade upp tåren med sin näbb och flög bort.

Men ändtligen, när ett dygn hade gått om, fördes Wainahée åter till stranden, ty nu hade en qvinna en annan ö funnit och återhemtat det stulna djuret och fremlingarna lemnade nu den härjade ön. Glad, som den befriade fogeln, lätt som vinden far öfver sjön, hastade Wainahée till sin make, till hennes ögas ljus, men hon mötte icke ljus, hon mötte natt.

"Ja är Wainahée fri, fri som fogeln i luften. Hennes själ är fri, ty vill hon icke lyda, lyder hon ej, om än den starke krossar henne till stoft. Hvite fremling, Wainahée kan , om hon ej vill vara undergifven. De många öarnes gud är qvinna, hon bor i skyarna, men hon säger icke, att Wainahée gör orätt om hon är stolt; Wainahée kan , det är lätt". Fremlingen gick.