United States or Hungary ? Vote for the TOP Country of the Week !


Kvar han satt hos flickan hela kvällen, Gick till hvila, de andra gingo, Tycktes somna, förrn de andra somnat, Men långt förr, än någon annan vaknat, Ren vid första glimt af morgonrodnan, Smög han obemärkt ur stugan ensam.

Många säga: »Vem skall låta oss se det gott ärUpplyft du över oss ditt ansiktes ljus, o HERRE. Du giver mig glädje i hjärtat, större än andras, när de säd och vin i myckenhet. I frid vill jag lägga mig ned, och i frid skall jag somna in, ty du, HERRE, låter mig bo avskild och i trygghet. För sångmästaren, till Nehilót; en psalm av David. Lyssna till mina ord, HERRE; förnim min suckan.

Hade bara Anna-Lisa stannat eller satt sig ner i drifvan att hvila, hade hela sällskapet följt hennes exempel, småpojkarna helst, i deras tunga, besvärliga kläder. Det var mest Gullspira, som hindrade dem att sätta sig ner och somna af för alltid. Bara någon af barnen vände åt sidan i det syftet, sprang hon iväg under högt bräkande.

Vill du nu läsa litet för mig, ska jag se åt somna. Dörren öppnades, och Carlsson slant in, mjuk, men förtröstansfull. Är du sjuk, Anna Eva? frågade han kort, ska vi skicka efter doktorn. Det behövs inte, svarte gumman och vände sig åt väggen. Carlsson anade sammanhanget och ville bli vän igen. Är du ond mig, Anna Eva? Asch, inte var det värt att bli ond för ingenting!

Dessutom är det oestetiskt, oroande och ger rum för antaganden om beboddhet. Jag kände hur jag var nära att somna där jag sätt. Trött, räckte jag Brovin min kudde och sade: Tag den här, blir det lugn. Jag behöver ingen kudde. Jag ligger bättre utan. Det kan jag inte. Det är din kudde och en orättvisa mot dig är en mot mig. Men om du nödvändigt vill att jag skall ha kudden tar jag den.

När jag ser, hur fjärden fradgas, Ser, hur böljan slår mot stranden, Lägger jag min hand vågen, Doppar fingrets spets i djupet: Sakta, sakta, vilda bölja, Somna, låt de andra sofva!

Men jag måste vara hård jag vill vara hård och kall, annars räddar jag mig icke från Och han lyckades somna före klockan tre natten. Dagen därpå vandrade han upp till stugan Asanders ås. Han kom dit just som solen stod middagshöjden, men innan dess hade han avsänt manuskriptet till den roman han skrivit.

Ja, hör du, shertingsskjorta och blomma i hand och krans... Tiina Katri och Holpainen sågo hvarandra. Det plötsliga ordflödet gjorde mannen åter orolig. Men Tiina Katri sade lugnt: Lägg dig der sängkläderna, Mari, och försök att somna. Du är ju alldeles genomtrött. Vänta, skall jag lägga dyna under ditt hufvud. Se der, lägg dig dit nu.

Du får klä av däj och lägga däj, jag ska hjälpa däj klä av däj om du vill sånt kan jag och sen ska du inte somna utan ligga och höra mig. Jag har haft såna förskräckliga drömmar nu en tid och du kan veta att min barndom var en början till en stor tragedi en stor tragedi, hör du! Flickan hade själv börjat klä av sig, nu mycket lugnad.

En underlig beklämning plågade honom likväl och han kunde inte frigöra sig från sin fruktan. Om blott tiden skulle lida och Tiina Katri stiga upp, tänkte han för sig sjelf, att han finge höra, hvad hon menade. Holpainen kastade sig ånyo sin bädd, inte för att somna, utan för att invänta morgonen. De äldre barnen sofvo ännu i sin sötaste sömn i andra ändan af rummet.