United States or Djibouti ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag vill dra på mun åt dessa många svärmiska fruntimmer, som skrivit i sina dagböcker “att deras enda mening med dessa blad varit att i ensamheten anförtro sin själ åt papperet“. På botten av sin själ har de dock betraktat det som ett förtvivlat sätt att komma i kontakt med dem som varit frånvarande, ett nödrop. Jag säger inte: låt vara att ingen någonsin kommer att läsa detta!
Kom, om du mäktar komma, eller kommer jag Till dig; säg, hur du önskar. LEONTES. Låt mig slumra hän I stilla ro! Min lefnad var min sorg; min död, Den blir min glädje, låt mig ostörd äga den. Men efter ödet vänligt unnat mig en vän Att anförtro min enda afskedshälsning åt, Så tag den nu och för den till Leiokritos.
Hon var en duktig och matkunnig kvinna, men karlarna voro i alla fall inte nöjda med kosten. De tjurade och surade, voro ovilliga i arbetet, och det hela gick trögt. Slutligen ledsnade den goda gumman på deras klander och lämnade dem i sticket. Att finna en ersättning var inte lätt, och jägmästaren hade stora bekymmer, som han händelsevis råkade anförtro åt en ung kvinnlig släkting.
Han tryckte sedan med varmt deltagande den faderlösas hand och sade henne några enkla tröstens ord. Han lofvade också att komma till Ryd, om hon behöfde någon att tala med, att anförtro sig till under den närmaste tiden. Elsa åkte hem med farmor. Det svarta floret glänste vått framför hennes ögon.
Ack, herr kyrkoherde! svarade fröken Alexander, det är en faslig historia! Flickan ska ha släpats till Spilleboda brunn, mördats och sänkts i vattnet. Vem har inbillat henne det, lilla fröken? sporde prästen och spärrade upp ögonen. Fröken Alexander log. Det är så med mig, sa hon, att folk gärna anförtro sig åt mig, om de ha någonting sorgligt eller hemskt på hjärtat.
Jag kände en bankkassör, som stal tjugutusen kronor bara därför att han en afton råkade komma i närmre beröring med en serveringsflicka. Ändock hade han hela sitt liv gått och gällt för att vara ett fårhuvud och en slö och slapp person, som man kunde anförtro hur mycket pengar som helst utan ringaste risk. Det blev en ändring!
Men de ha gifvit sitt lif en form, som aflägsnat dem från jorden de föra en h.o.h. vegetativ existens, de ha blifvit lyxvarelser som tära men icke längre producera, och jorden ger dem inte hvad den skulle gifva dem, om de förstode att anförtro sig åt den och föra jordbrukarens lif. Deras ekonomi blir allt svagare, och slutligen är ögonblicket inne, då de måste lämna jorden.
Det är sant, sade hon, tonlöst. I sådana svåra stunder af en människas lif plägar det medföra lindring att få anförtro sig åt någon särskildt åt någon som fått det gudomliga kallet att tala tröstens ord. Hon skakade sitt hufvud: För mig är den vägen stängd. Jag är dömd att vandra i en labyrint utan ljus eller ledtråd. Ljus finns i Herrans heliga ord! Icke för mig. Jag har sökt, men intet funnit.
Ena dagen bjöd hon oss en essence af bränvin och svarta vinbärsblad, andra dagen ett slags pomada af osaltadt smör med irörda okända krydder. Hanna lyssnade intresserad, men småningom fingo hennes ögon ett så tankfullt uttryck, att Bella märkte det. Hvad tänker du på, Hanna min? Jag tänker på, att jag måste anförtro dig något .
Men jag vill vara hennes vän. Jag vill att hon skall kunna komma till mig som till en gammal farbror, lägga sitt hufvud intill mitt bröst och anförtro mig hur elakt lifvet är. Och farbror skall taga fint på barnets känslosträngar med en gammal intelligent mans förstående hand. Och så, kära, älskade mor, trycker jag din hand, hårdt, hårdare än vanligt och säger farväl till härnäst.
Dagens Ord
Andra Tittar