United States or Ukraine ? Vote for the TOP Country of the Week !
FRANK. Nåväl, ett täcke, fäst För hvarje fönster, tempererar ljuset; Det kan min herre minnas till härnäst. v. DANN. Gå, Julia, genast du och skaffa täcken! FRANK. Behöfs ej. Jag blir hemtam snart som gäst, Jag vill gå själf och välja dem på fläcken. v. Blir det ej karl af den, så rider näcken. FRANK. Han finns där nere ju, er ynkerygg, Han, som mig körde hit? v. DANN. Hvem, gamle Trygg?
Hör sen! Och bror tvingar i henne ärter och fläsk. Det är gott och hälsosamt, invände Aposteln. För den som har ett rent samvete För den som har magsår, är det värre än arsenik, skrek Jublet. Jag ska ta mig fan låta häkta bror, härnäst det osar fläsk. Men Aposteln sade: Vad jag kan äta, det kan också min hustru äta.
Men jag vill vara hennes vän. Jag vill att hon skall kunna komma till mig som till en gammal farbror, lägga sitt hufvud intill mitt bröst och anförtro mig hur elakt lifvet är. Och farbror skall taga fint på barnets känslosträngar med en gammal intelligent mans förstående hand. Och så, kära, älskade mor, trycker jag din hand, hårdt, hårdare än vanligt och säger farväl till härnäst.
Mormor satt vid kakelugnen och hade i sitt knä alla de härligheter, som nyss hängt i mina grenar, samt delade ut alltsammans åt den lilla skaran. Sedan sjöngo de åter en julsång tillsammans." " Det var julglädje!" sade alla granarna och nickade belåtet åt hvarandra. Den som härnäst skulle berätta, skakade sorgset sitt hufvud.
Bjälkarna ligga lågt i din sal, och jag känner hur jag skrapar sönder hökvingarna, men härnäst får du skänka mig ett par nya. Vi hinna inte nu att kläda av oss vår härbonad. Jag hör att ryttarna börja spela med hornen igen. Det är ett avtalat tecken för att påminna oss att inte stanna för länge.
Det är hela gästgiveriet, tänkte mor, smög en blick i smyg till sonen. Det är privilegier och skjutsstadga och länsstyrelse och sockenstämma och sju sorger för det dagliga. Härnäst kom Anders, mössan i nacken så att solbrännsranden ohöljd lyste som ett ärr tvärs över pannan. Det är hästar och åk, tänkte mor, det är vägar och broar och bommar och skjutspengar och resenärer av alla slag.
Så en dag kom ett stadsbud med ett brev och ett smalt, avlångt paket. Han bröt brevet och läste: "Tomas! Ja, det är slut. Ha vi icke vetat det länge? I morgon med aftontåget reser jag till Norge med mamma, och vi veta icke när vi se varandra härnäst. Jag tycker att det är underligt. Jag måste resa långt bort och gömma mig; då har jag säkert gjort något mycket illa.
Hon log åt sin tankelek. Härnäst kom Stava. Kök och klädkammare, tänkte mor. Sist kom Daniel. Som han var yngst och kälen gick han icke förbi utan ställde sig tätt intill mor. Då spratt hon till och rodnade. Vad en tänker tok! Är detta gudsbetraktelser.
Jag kommer, varnar, bjuder tröst och ledning, Och han, han ligger tyst en stund och hör: Då reser han sig plötsligt upp i sängen: 'Drif ut prelaten', ropar han åt drängen, 'Och akta dig, om han släpps in härnäst! Är det ett språk af en, som nalkas döden? Dock, han må svara själf för sina öden, Jag har gjort nog som människa och präst."
Och så kyssen åt dig, och derefter får du lof att ge mig den der marken du talte om, och så adjö med dig till härnäst. Leena drog fram marken, lät sig kyssas, borstade med handen bort några strån af sänghalmen från sin älskades rock och började gråta, häftigt och utan vidare öfvergång från den glädje hon nyss visat i hans armar.
Dagens Ord
Andra Tittar