United States or Turkmenistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Bjälkarna ligga lågt i din sal, och jag känner hur jag skrapar sönder hökvingarna, men härnäst får du skänka mig ett par nya. Vi hinna inte nu att kläda av oss vår härbonad. Jag hör att ryttarna börja spela med hornen igen. Det är ett avtalat tecken för att påminna oss att inte stanna för länge.
Och hon slöt den ännu hårdare och ju hårdare hon slöt den, desto behagligare kände hon sin makt över gossen. Men Basilius lät icke höra någon klagan och följde henne utan motstånd. Då de kommit upp på vinden, drog hon honom med sig in bland bjälkarna vid takfästet. Hon satte sig på en bjälke, ställde gossen framför sig. Du är väl int' nå't rädd nu heller? frågade hon.
Och han täckte de tjugu alnarna i det innersta av huset med bräder av cederträ, från golvet ända upp till bjälkarna; så inrättade han rummet därinne åt sig till ett kor: det allraheligaste. Och fyrtio alnar mätte den del av huset, som utgjorde tempelsalen därframför.
Huvudbyggnaden beklädde han med cypressträ, detta åter beklädde han med bästa guld, och prydde det med palmer och kedjeverk. Därjämte smyckade han huset med dyrbara stenar. Men guldet var från Parvaim. Och han beklädde huset, bjälkarna, trösklarna, ävensom väggarna och dörrarna däri med guld, och lät inrista keruber på väggarna.
Med dina rådslag drager du skam över ditt hus, i det att du gör ände på många folk och så syndar mot dig själv. Ty stenarna i muren skola ropa, och bjälkarna i trävirket skola svara dem. Ve dig som bygger upp städer med blodsdåd och befäster orter med orättfärdighet!
Allt, ända till bjälkarna, var där täckt med skilderier i guld och färger, fast mörkt av rök. Som han blev synlig i dörren, hälsades han av rop och ett hundratal lyfta händer. Här väntades han av sitt råd och de förnämsta, som voro delar av hans kropp. Det var ett nytt slag av män. De slöto sig omkring honom, arbetsamma, plikttrogna, myndiga, stolta över sina ämbeten.
Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm. Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.» »Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.» »Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger. Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.» »Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»
Väggarna voro av runda stenblock med ojämna ytor, barken satt kvar på bjälkarna, och tövattnet droppade in genom vassen och grästorven på taket. En trappa förde ut på en gård, som genom en halvrasad mur var öppen åt slätten. Under ett försvarstorn borta i ena hörnet befann sig ett runt kapell, som knappt var tre steg djupt. Han vältrade undan en lucka, som var ställd för ingången.