United States or Mauritania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och det låter ganska vackert hit in. Och vet du vad, pappa? Hon vände bort huvudet och rodnade: Vad då? Jo, Paulus är så snäll mot mig. Han kan sitta hos mig långa stunder och prata om allt möjligt. Men ingenting sorgligt. Och varken sedligt eller osedligt, smålog hon. Jag tror aldrig han varit så snäll som nu Det var ju bra, det var ju bra, mumlade ingenjören.
Blodet, som de nyss sett märken efter, hade fyllt den förståndige gossens hjärta med en mörk aning, hvilken snart skulle bekräfta sig på ett sorgligt sätt. En ny skara vildar slöt sig nämligen till dem, och dessa dansade och skreko i segerjubel, några klädda i de dödade matrosernas kläder, medan andra svingade annat af de röfvade föremålen omkring sina hufvud.
Själv är jag aldrig utsatt för några olyckor, men jag kan aldrig besöka någon bland mina vänner utan att det händer dem någonting sorgligt. Det är naturligtvis inte mitt fel, och det förstå de. Men så fort de få se mig, ropa de: Där kommer fröken Alexander! Stäng alla dörrar och fönster och koppla från telefon! Alldeles som vid åskväder. Vad säger ni om det?
Ty Nilenius var en gammal äventyrare som sett mycket av världen. De enda personliga minnen David hade var när Nilenius smickrat honom omåttligt för hans begåvning, talat om hur sorgligt det var att han icke fick studera, och så vidare. Men nu skulle David vara på sin vakt, icke släppa honom inpå sig.
DEN SKEPPSBRUTNE. Alla, alla säger du? LEONTES. Jag äger ej ett mindre sorgligt svar att ge. DEN SKEPPSBRUTNE. Blef ingen öfrig, ingen? Nämn ännu en gång Det ljufva ordet: alla. LEONTES. Hvilken hjärtlöshet! Du tyckes glädjas åt kamraters olycksfall. DEN SKEPPSBRUTNE. Emottag, Zeus, mitt hjärtas varma tacksamhet!
Även då dessa egenskaper ställas i de svartaste lasters tjänst, avtvinga de ungdomen beundran: ett faktum som kan kallas sorgligt men knappast underligt, ty mänskligheten kan möjligen existera utan dygder men omöjligen utan dristighet. En och annan började så smått träda i hans fotspår. Och till mig sa han: Tänker du leva i många hundra år, eftersom du inte börjar i tid?
Kajsa väntade så säkert några glada underrättelser, hon tyckte sig nästan ha rätt att fordra någon glädje, det hade ju länge varit så sorgligt för henne, lifvet. Hon väntade, nästan i högtidsstämning. Med otrolig möda hade hon sjelf skurat golfvet och plockat enris för att strö öfver ... allt var nu färdigt, han måste komma och med honom någon helsning från hennes enda barn.
Tanke, se, hur fågeln svingar Under molnet lätt och fri; Äfven du har dina vingar Och din rymd att flyga i. Klaga ej, att du vid gruset Som en fånge binds ännu; Lätt som fågeln, snabb som ljuset, Mer än båda fri är du. Är det gladt på jorden, hvila Bland dess fröjder glad också; Är det sorgligt, ila, ila Bort till högre världar då.
Det har funnits tider då människor visste så litet, att det var lätt för en man att omfatta allt, och kurserna vid våra universitet bära ännu i dag ett sorgligt vittne härom. Nu är vetande så rikt, så omfattande, så minutiöst, att det är omöjligt för någon att grundligt känna till mer än en enda liten gren.
Om en stund gick han åter ut i staden. Mitt sinne blef alt mörkare. Detta var dock altför sorgligt. Han gick ut i staden, skötte lugnt sina angelägenheter och brydde sig icke ett grand om att förhållandet emellan oss var brutet? Eller hvad viste jag kanske företog han åter i dag någon utfärd med Agnes? Kanske omtalade han just nu för Agnes min svartsjuka, och kanske skrattade de åt mig?