United States or Saint Barthélemy ? Vote for the TOP Country of the Week !


Vad är det för en nedrig instinkt som driver kusken att föra mig denna via dolorosa , stenlagd med jordade minnen, vilka vid denna nattliga timme återuppväckas som spöken? Jag kan icke förklara varför han kör just denna gränd, där vårt förfriskningsställe Svarta Grisen ligger, fordom ryktbart såsom favoritlokal för Heine och E. T. A. Hoffmann.

, men vem sköter gården ? Kära hjärtanes, det gör ju hennes nåd. Vart eviga grand ska hon ställa med. Men det är ju klart, att det är fasligt svårt för en dam. Vi hade en inspektor här, strax som Gustav blitt sjuk. Men han var supig. Och hade vi en annan försök i förrfjol. Det var nog en duktig karl och vacker också för den del. Men han hade rakt inte något sätt

Nu följer herrn med till kontoretOch medan ännu fru Olssons förtvivlade skri dallrade i atmosfären, stack handlanden Erlandsson ut sitt sömniga huvud genom vagnsfönstret: »' hem, ha' ja sagt, Enqvistsade han. Och Enqvist körde. Handelsresanden Ivarström satt ensam i Grand Hotell Bondåkras tämligen enkla kafé.

Skicka mig en bok, hvari man tänkt med frid något grand af det underbara lifvet. Farväl! Tredje brefvet D. 20 juni 37. Min herre, jag skickar er här en dagbok, förd under Rosas sjukdom. Ett och annat fragment ur mina anteckningar torde låta en ana de förhållanden, som ägt rum och dem jag icke nu kan åter upprepa. Den 1 januari 37. Falska, blinda lära, att förkasta oskuldens jordiska glädje!

Där hade jag godt tillfälle att reflektera öfver alt möjligt, ty i närheten fans ej en enda människa; litet längre borta låg blott en pråm, där karlarna bråkade och larmade vid sitt arbete. Kände jag icke åter ett grand af bitterhet öfver att de dröjde länge? Hvad fruktade jag egentligen? Att Antti skulle blifva förtjust i Agnes? Skulle finna henne vackrare, mera intagande än mig?

Af höge gudar manad, går jag pliktens väg Emot min fader; rosenströdd är banan ej. Men om ett grand af tacksamhet du tror mig värd, neka mig det medel ej, som bäst förmår Ge följd åt hvad jag göra kan till ditt försvar: Gif mig din rustning! Låt mig utan ändamål Ej offra, hvad jag offrat.

Den har jag fått och mera till af en, som har godt om fyrkarne. Mins du unge herrn gården? Jaså, du mins. Du var häst den tiden, du, nu ligger du här latsidan och gör inte guds skapande grand , hvad säger du om slanten, hvad?... Det hördes ett obestämdt läte inifrån fållbänken, gamle Jaska försökte att tala. Se , gör dig inte till, du, ta bara emot!

"Ja, hon var nog de å flera gånger, hon frös, lill'stackarn, och var hungrig och ville till mor", sade Ante eftertänksamt. "Mor skulle nog vara nöjd, tänk jag, som det är stäldt för småstinterna nu", tillade han. "Nog är hon de, du tro. De var väl hon som fick komma hit till jorden lite grand, som en ängel och tala i folke, jägmästarns och Carl Nil'ses att ta barna."

I hörnet av Allmänna gränd stod alltid en polis och sov, varannan kväll den med stora polisongerna, och var tredje den med de röda mustascherna. Mellan Manègen och Hasselbacken började några fulla karlar att hojta, och Kille Alhambra skällde. När jag kom in mitt vanliga toddyställe, sutto flickorna och sydde, jag läste högt för dem ur en aftontidning, och ingen störde oss.

När vi hunnit till boulevard Raspail, överfallas vi av ett fint regn, som sticker oss i ansiktet likt spörapp. Utan paraply som vi äro, blir det förståndigaste att söka skydd ett varmt och väl upplyst kafé, och med en åtbörd som en grand seigneur pekar jag den elegantaste av restauranterna. Vi tvärs över boulevarden, lyckliga, med lätta fjät . . . pang, pang!