United States or New Zealand ? Vote for the TOP Country of the Week !
De äro tagna ur Columbi anteckningar om ett och annat, kallade »Målro eller romål». Den första lyder så: »Jag vill nu tala om en svensk Diogenes, som jag har känt. Det var Lucidor eller Lasse Johansson. Han gick på gatan och sjöng. Då bad jag honom, att han intet skulle sjunga. Han frågade: Hvarför icke? Derföre, så var mitt svar, att det icke är tjenligt.
När jag läser dessa blad och ser, hur jag vacklat mellan hopp och fruktan, förstår jag icke, att vad dessa rader berätta verkligen kan vara sant. Och dock måste det vara så. Ty scripta manent. Och hur ofullständiga och fragmentariska dessa anteckningar än äro, berätta de mig dock med full visshet, att jag hoppades mera då, än vad jag kan fatta nu, när allt fått sin förklaring och sitt slut.
Min ungdoms roman förde mig icke till lycka, och ett resonnemangsparti kunde jag ej förmå mig att göra. Jag hade nästan glömt min lilla chemiska uppsatts, då min far dog, och man hittade den ibland hans papper. Man var icke ovan att finna min stil i hans anteckningar, jag hade renskrifvit flera af hans uppsattser, och man ansåg derför äfven denna för hans arbete.
Fieandt, samlade man inom släkten rörande denne originelle krigare ett material af anekdoter och anteckningar, som för ändamålet öfverlämnades åt Runeberg. Härur uppstod den första af Sägnerna, Otto v. Fieandt , våren 1846. Det litografiska porträttverket kom af särskilda orsaker icke till istånd, men Runeberg hade funnit formen för ett porträttverk af högre rang: Fänrik Ståls sägner.
Jag har alltid en förnimmelse, som om den måste innehålla något intressant.» »Här blir du allt kuggad. Det är bara gamla räkningar och skräp.» »Har du ingenting som duger då?» »Hvad skulle det vara?» »Något matnyttigt för en hungrig författar-nyfikenhet gamla bref och anteckningar och sådant.» »Jo, hela luntor.» »Låt mig få fatt i dem?» »I kväll? De ligga i kofferten ännu.
»Du skall aldrig försöka inbilla mig att detta bara är skrifvet för ditt eget minne. Dertill är det alldeles för samvetsgrannt utfördt. För hvem berättade du?» »För din far.» »Läste han dina anteckningar?» »Ja. Alltid. Det var derför jag kom att göra mig så mån om dem. Han hade ett begär att uppsuga och tillegna sig allt och det var som hade han icke nog af att vara på ett ställe af jordklotet.
Hela nationen hade väntat på Ballhorns Svenska konsthistoria, som »ännu tyvärr var oskriven». Ingen hade vågat offentliggöra sina anteckningar eller samlingar; professorerna i konsthistorien hade icke vågat tänka på något sådant så länge Ballhorns Svenska konsthistoria bebådades en gång om året.
FOTNOT: Uppgifterna i denna lefnadsteckning äro hemtade hufvudsakligen ur "Åminnelsetal hållet för K. Vetenskaps-Akademien d. 14 oct. 1799 af C.G. Sjösten", hvilket blifvit utarbetadt efter anteckningar och samlingar gjorda af den berömda fysikern Wilcke. En större samling bref från Scheele till Gahn, alla på tyska, finnes ännu i Kongl. Vetenskapsakademiens bibliotek.
Häri ligger till en stor del orsaken att han kunnat upptäcka så mycket, som andra gått förbi. Hans bokförråd var ganska inskränkt, men han läste dock mycket och gjorde derur anteckningar. De flesta experiment, hvarom han läst, eftergjorde han och förskaffade sig så en vidsträckt erfarenhet.
Med ett kol hade han i latinska ord skrivit upp sina tankar på väggen. Orden lutade och pekade så snett och vint som ritade av en blind. Särskilt rosade han sig lycklig, därför att han fått lära, att allt mänskligt stod på huvudet, att allt på jorden var upp- och nedvänt. Han slutade sina anteckningar med en bön till Gud, att det alltid måtte förbli så för människornas storhets skull.
Dagens Ord
Andra Tittar