United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det blef svenskarne förbehållet att införa en annan tingens ordning, ty det är från dem, som den vetenskapliga polarforskningen stammar. När Otto Torell utrustade sin expedition till Spetsbergen 1861, satte han nämligen en allsidig vetenskaplig utforskning af landet och omgifvande farvatten såsom mål jämte de rent geografiska arbetena.
Leve Otto och medborgaren Châteauneuf! Leve freden! Bonaparte var äntligen allena med sin döda älskarinna. Han höll henne i sina armar och såg för sista gången in i hennes ansikte. Varför ! Varför ? mumlade han i bitter förtvivlan. Varför just
En dag kort före påsk kom hans lille vän Otto i rask fart springande uppför alla fyra trapporna. "Kan du tänka dig, Josef", ropade han, "att farbror Sven varit inne hos oss och bjudit mig ut till Sorunda öfver päsklofvet för att leka med kusinerna. Han gaf mig också en blank krona, som jag skulle få använda alldeles som jag ville." "Tänk, så snällt af honom!" sade Josef lifligt.
Det handlade om Kant. Det enda jag fattat av den mannens för övrigt underliga läror var imperativet att man måste tro. Nu rock det till igen. Jag beslöt mig för att tro, men min hjärna var så förvirrad, att jag ej visste på vad. På Otto trodde jag inte mera, ty han var tydligen bortkommen och dessutom ej att lita på, då han ju nyss hade satt bort en skonare.
Någon klockprick finnes ej i hela Svenska skärgården, skonaren kunde icke ha en så stor klocka, och till på köpet kom ljudet nedifrån. Detta betyder något, sade lotsen, ja, ja, jag vet nog att man inte kan undgå sitt öde. Vet herrn jag ville lega ut vakten i kväll och bjöd pojkarna tio riksdaler, men ingen ville! Vi få väl se! Tror Otto på skrock? Man ska inte kalla för skrock det som inte äret!
Då ringde det i öronen på mig, och jag tänkte på klämtningen. Framåt middagen kom bogseraren i land med den bärgade besättningen och den förolyckade lotsen. Åldermannen stod nere på bryggan och tog emot. Hur i Herrans namn har du burit dig åt, Otto? Jag vet inte, jag; det var mitt öde.
"Ack, den som bara hade en bibel!" suckade han, när han smög sig ut igen från den varma, ljusa salen. Nästa gång det predikades där, var Josef där igen, men nu kom han icke ensam, han hade en annan gosse med sig. Otto Berg hette den gossen. Hans mor ägde en hvitvaruhandel vid samma gata och brukade anlita Josefs mor till skurning om lördagarna.
"Nej, tack snälla Otto, jag vill hellre ha en bibel, ty ser du jag har mitt pund där", tillade han hemlighetsfullt. Otto såg på sin vän. Hvad Josef kunde bli vacker ibland, tyckte han. Han var ibland så lik den där ängeln, som satt öfver mammas säng. "Du får göra alldeles som du vill, Josef. Kanske du också vill, att jag skall gå ned i bokhandeln och försöka få en bibel för kronan?"
Tittade jag då upp, blinkade Korsö fyr med sitt klipska öga liksom ville han viska om något men jag hade ingen håg att höra på, utan kröp ned under täcket. På morgonen passerade jag vid min vanliga promenad grupper av tystlåtna lotsar med hemlighetsfullt utseende. Det hade hänt något. Jag frågade, men fick undvikande svar. Slutligen talade man om att Otto hade satt bort skonaren.
Där ha vi en punkt, tänkte jag. Vad straff tror ni han får? En tre månader! Straffarbete? Det blir väl fängelse, som vanligt. Han skall vid min salighet gå fri, så sant jag heter Larsson, nu svor jag på't! Gubbarna sågo förvånade på mig; jag tackade dem för upplysningarna och gick. Otto kom tillbaka, nedslagen, och hade erkänt allt.
Dagens Ord
Andra Tittar