United States or Gibraltar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Med stor bitterhet satte han sig den natten upp på sin bädd av trasor uppe på ateljén, ur stånd att sova. Det är henne jag saknat, mumlade han. Vad söker jag nu lycka? Har jag då inte sett tillräckligt av kvinnor han ville ej tänka på dem men kunde ej låta bli till och med Crispi från Scab Way kom fram ur en vrå. Hade hon flera barn nu än när han for ifrån henne? Bar något av dem hans drag?
Men Myros bitterhet upplöste sig snart i tårar; hon kastade sig ned vid Rakels läger och grät. Sedan rabbinen, vars lugn tycktes orubbligt, överenskommit med likhusets föreståndare om begravningskostnaden och gäldat den, stack han pungen i gördeln och beredde sig att gå. Men vid åsynen av Myros tårar lade han sin hand på hennes skuldra och bad henne följa sig.
Hvilken motvilja, hvilken leda jag får för dig!» »Ar det så? Låt oss då gå hvar åt sitt håll. Den saken är enkel», sade modern i det hon reste sig från bordet med ett lugn som stack alltför bjert af mot sonens bitande bitterhet för att kunna vara naturligt. »Så säger du med munnen», fortfor han i det han förgäfves sökte anslå sin kallt sarkastiska ton. Men rösten darrade.
Tomas var mera förvirrad än hon. Det är så längesedan vi såg varandra du är blek... jag ville gärna höra, hur du har haft det, sedan vi... Han kunde icke finna ord. Tack, sade Ellen saktmodigt, det är vänligt av er att fråga... Det var ingen bitterhet i hennes röst, då hon tackade honom för hans vänlighet. Och hon tillade, att hon hade det ganska bra, och att hon skulle gifta sig i nästa månad.
Det har jag väl aldrig sagt! Nå, kyss mig då! De stannade båda. Han såg sig omkring och så kysste han henne, såsom han aldrig kysst henne förra julen. Hans kyliga bitterhet var borta. Han kände det som om hennes mun varit en djup, mörk brunn, ur vilken han sugit själva livets berusande vatten. Hennes burriga hår kittlade hans panna och tinningar. Han tryckte hennes kropp tätt intill sig.
Jag har hört om hennes död, och en gränslös saknad drifver mig nu att söka få se hennes dotter och återkalla de minnen, som trots sin bitterhet, höra till de ljufvaste i mitt lif. Vill du icke komma till mig på någon tid? Du skulle göra mig lycklig. En vexel medföljer för resans behof. Jag längtar mycket efter dig. Kom! Din moders vän, tant Karin“.
Pastorn hade en gång i kyrkan sagt, att de som Gud gifvit lidandets börda voro hans privilegierade... Hon kände i denna stund lidandet nästan som en helgelse. Hon kunde redan, en timme efter slaget, bära det, som hon aldrig trodde sig kunna utstå. Hon kunde mer, hon kunde förlåta. Hon tänkte på Erik med en sorg, djup och stor, men utan bitterhet.
Men till dig, Ti, säger jag: Du har blivit orkeslös. Ingen har på länge givit dig sitt blod och sina lemmar. Hur skall du kunna hjälpa oss, om du inte, när solen rinner upp, kan se mot fienden utan att blinka? Jag skall skänka dig mina ögon. Jag har levat länge nog och har inte mer någon glädje av dem, bara bitterhet och harm.
Det skall komma nätter, mörkare än denna, när tröskeln skall säga: drag tillbaka din fot, och dörren skall säga: jag känner dig icke. Rakel, sade Karmides, i det han lutade sig ned och fattade hennes hand. Mitt sista innerliga farväl! Min önskan om ett lyckligt återseende, då såren äro läkta och våra gemensamma minnen luttrats från sin bitterhet! Må Gud bevara dig för ett återseende!
»Höll hon af dig?» frågade modern i en ton af medkänsla. »Åhja ibland när jag hade pengar». Men i sjelfva tonfallet låg der något försonande; der fans ingen bitterhet och intet hån. För Alma Hagberg var denna tid som en dröm.