United States or Latvia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nu följer herrn med till kontoret.» Och medan ännu fru Olssons förtvivlade skri dallrade i atmosfären, stack handlanden Erlandsson ut sitt sömniga huvud genom vagnsfönstret: »Kö' hem, ha' ja sagt, Enqvist!» sade han. Och Enqvist körde. Handelsresanden Ivarström satt ensam i Grand Hotell Bondåkras tämligen enkla kafé.
Han får tre av de värsta gossarna från Prinsens skola till sig kl. 6 varje morgon; dessa skola senare på dagen ge prov på lärarens skicklighet genom att svara på ett visst antal katekesfrågor; barnen tycka icke om att stiga upp i otid, därför äro de sömniga och tredska, men som de äro fattiga, tycka de om slantar.
Det var mörkt inne i boden, endast en och annan dagsljusstrimma bröt sig in genom de otäta väggarne, och i den knappa belysningen hittade myggen sin väg till de sömniga, som vredo sig och kastade sig i sina lådor för att undkomma plågoandarne. Å, det är för djävligt! stönade slutligen pastorn. Sover du, Gusten? Jo vackert! Här blir visst något sova av i natt. Men vad ska man ta sig för?
Än är dagen ej all, än kan ju den bräckliga foten Stiga ett steg; blott kom, till jul åtminstone senast; Helgen är lång, och ditt ord, då du talar om strider och marscher, Drifver en långsam stund från det sömniga folket i stugan." Så han talat och smällt den gamle soldaten på axeln.
Gummor, som med svedda kjolar hoppade över bränderna, jämrande och ropande förlupna kattor vid namn, fasttogos och inspärrades i Stenbergs plåtbeslagna kurra. Drängar med krokiga, skälvande ben och sömniga ögon fingo smaka förvaltarens spö. Han var värre än satan, förvaltaren, han var värre än ängelen Gabriel.
Brita Cajsa lade äfven sin docka, ett vedträ inlindadt i trasor, i maskinlådan . Så sjöngo småstintorna ljufligt och andäktigt sin sång om himmelska Kanaan för de båda sömniga dockorna, medan de vippade lådan mellan sig. Gerda, fostermamman, sprang efter mannen.
Jo, då skolgossarne sågo henne på gatan, pekade de på henne och ropade till varandra: Ser du, våren är redan kommen. De atenska skolgossarne brås i elakhet på sina fäder ... Väl, Alkmene, jag behöver dig icke mer. Gå nu till vila, min sömniga flicka. Jag önskar dig ljuva drömmar, min härskarinna. Jag önskar dig detsamma. Alkmene avlägsnade sig.
Madams egna barn, kammade och med papiljottlockar som horn kring sina små röda anleten, sutto och petade ut mandlarne i gröten, sömniga och öfvermätta af trötthet och njutning. Deras ögon stodo som på skaft, de glänste och blinkade, stredo mellan sömn och längtan efter ännu mer roligt och ännu mer julklappar.
Klockan åtta på morgonen kom en af pigorna in och frågade om de ej ville ha kaffe. Fem sömniga röster mumlade ett belåtet ja, den sjette svarade med en långt utdragen snarkning, som kunde tydas hur man ville. Låt oss få sex koppar kaffe, bad Bella, som fortfarande agerade tolk. Pigan nickade. Hon stod och betraktade deras upphängda klädningar med mycket intresse.
Det var mörkt inne i boden, endast en och annan dagsljusstrimma bröt sig in genom de otäta väggarne, och i den knappa belysningen hittade myggen sin väg till de sömniga, som vredo sig och kastade sig i sina lådor för att undkomma plågoandarne. Å, det är för djävligt! stönade slutligen pastorn. Sover du, Gusten? Jo vackert! Här blir visst något sova av i natt. Men vad ska man ta sig för?
Dagens Ord
Andra Tittar