United States or Belize ? Vote for the TOP Country of the Week !
Modern var i unga dar den grannaste tös i hela häradet, och döttrarna brås på henne. Den yngsta, Ingrid, är som en ros och en lilja i Saron. Och hon dansade lätt som en solstråle på ett löfverk; det var en lust och glädje att se henne och Harald svinga om. När så det skulle dukas i salen, spridde sig ungdomen i rummen, och där blef ett bunkalag här och ett annat där.
Du har fått en sådan misstro mot oss, far. Vi äro frispråkiga, men vi brås inte på dig och äro inga rövare. Råkar du höra, vad vi viska om, så må du det gärna. När du dör, far, skola vi timra dig en snäcka, lik ditt forna skepp Menglöd, och sätta dig i högen på gammalt vikingavis. Det skall lära folket, att du varit en stor hövding, fast du aldrig tog kristnan.
Nu är muséet såldt och enkan ämnar bosätta sig här för att passa på sin Willy, som har dåligt att brås på. Salig tvåan var visst en lättsinnig man; i alla händelser gjorde han af med allt hvad pengar han kunde komma åt; der lär inte vara mycket öfver. Puh! Begriper du nu?» »Ja.» »Gudskelof! Då kan jag anse mig ha gjort ett godt arbete på morgonkvisten och så ska' du få bjuda på frukost.»
För den, som önskar närmare göra sig bekant med teorien, hänvisas till sistnämnda. Förf. anm. Slutet. Det väckte en viss sensation, när pressen den 16 juli 1951 meddelade de av Wolfgang Schnitler gjorda iakttagelserna över planeten Mars natur. Han brås på farbrodern, sade många, den gamle visste väl, vad han gjorde, när han ville sporra brorsonen till arbete.
Så var det med fru Karin, och dotter hennes, som nu beder i koret, brås uppå mor sin; sonen kände jag inte; han reste världen omkring undan kung Johan. Men dottersonen, unge herr Åke, lärer brås uppå morfadern, varandes en ostadig och hårdsint herre, duktig i slagsmål, såsom ock Tottesläkten hör till de styvare här i landet.
Jo, då skolgossarne sågo henne på gatan, pekade de på henne och ropade till varandra: Ser du, våren är redan kommen. De atenska skolgossarne brås i elakhet på sina fäder ... Väl, Alkmene, jag behöver dig icke mer. Gå nu till vila, min sömniga flicka. Jag önskar dig ljuva drömmar, min härskarinna. Jag önskar dig detsamma. Alkmene avlägsnade sig.
Endast en omständighet kan ju vara beklaglig: du miste alltför tidigt din hustru!... Ack ja, suckade patronen med en blick till himlen, hon gick ifrån mig, till min otröstliga sorg! Och lemnade qvar mig ensam med min smärta och tre minderåriga! Dem måste man uppfostra, det är fan så dyrt. De ha inga karaktärer, de brås på modern, gunås! Dåliga anlag!