United States or Israel ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och han hade redan ringt, och det hördes steg i tamburen... Vad skulle han säga? Fru Mortimer kom själv och öppnade. Jo, Gabriel var hemma; men han var sjuk. Tomas studsade. Hur länge har han varit sjuk... Är det allvarsamt? Ja, han är mycket sjuk. Han har svåra plågor, och emellanåt yrar han. Tomas hade under samtalets gång kommit in i salen.
När nu jag, Daniel, hade sett denna syn och sökte att förstå den, fick jag se en som såg ut såsom en man stå framför mig. Och mitt över Ulai hörde jag rösten av en människa som ropade och sade: »Gabriel, uttyd synen för denne.» Då kom han intill platsen där jag stod, men jag blev förskräckt, när han kom, och föll ned på mitt ansikte.
Varför hade han fallit på den idén att just skriva hans namn hans och Gabriel Mortimers på tegelhandlarens papper? Det hade varit bättre om han tagit någon annans, någon som han icke kände och aldrig hade sett ett par namn helt enkelt, vilka som helst. Tegelhandlaren visste likväl mycket väl att det var falskt. Tomas hade sett det av hans löje, då han tog emot växeln och lämnade honom pengarna.
Och jag, svarade biskop Erik med högrest panna, även han på latin, jag är Guds evangeliska kyrka, som icke erkänner människoläror, utan allena Guds uppenbarade ord, och nu frågar jag dig, Gabriel Erici, om du vill återvända från din påviska villolära och bekänna dig till den tro, som Kristus och hans apostlar hava predikat för världen.
Det var också i alla hänseenden en korrekt och behaglig man. Vi ha otur i dag, anmärkte Märta. Eljest gå vi ju nästan aldrig och promenera tillsammans, och så möta vi just i dag alla våra bekanta, den ena efter den andra. Vi måste gå på några vägar, där ingen ser oss. Hon hade knappt talat ut, då Gabriel Mortimer gick förbi dem; han var på väg till sitt ämbetsverk.
Vad ni har blivit förändrad, sedan ni blev gift! viskade fru Wenschen med en lång, melankoliskt eftersinnande blick bakom solfjädern till Gabriel Mortimer. Mortimer hade varit gift i närmare tio år, men i fru Wenschens ögon var han alltjämt nygift. Ja ja, svarade Mortimer. Isynnerhet ur er synpunkt...
Gabriel Mortimers löje var godmodigt överseende. Han skulle troligen ha föredragit att vara tuppen. Tomas Weber log icke, han skrattade högt; men det var endast ett barns skratt över det, som de äldre säga vara löjligt. Dessutom tyckte han verkligen också, att författaren såg lustig ut, där han gick och svettades i värmen och på samma gång ansträngde sig att bevara sin diktareattityd.
Medan jag ännu så talade och bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd och inför HERREN, min Gud, frambar min förbön för min Guds heliga berg medan jag alltså ännu så talade i min bön, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn; och det var vid tiden för aftonoffret.
En liten knubbig dam med rikt, askblont hår böjde sig just fram och talade med henne, men hon höll solfjädern för ansiktet. Nu slog hon ihop den å, fru Wenschen! Tomas Weber blev blodröd av förbittring. Fru Wenschen var icke något sällskap för Märta. God afton, Tomas! Han kände en kraftig hand på sin axel. Nej, se Gabriel... Är din fru med? Ja, hon sitter därborta.
Snön föll tätare och mjukare och dämpade larmet omkring honom. Han kände sig lugnare. Han beslöt att gå upp till Gabriel Mortimer. Han ville säga honom alltsammans från början till slut och icke dölja något; då skulle Mortimer säkert hjälpa honom, om han kunde; det var icke möjligt annat.