United States or Malawi ? Vote for the TOP Country of the Week !
En liten knubbig dam med rikt, askblont hår böjde sig just fram och talade med henne, men hon höll solfjädern för ansiktet. Nu slog hon ihop den å, fru Wenschen! Tomas Weber blev blodröd av förbittring. Fru Wenschen var icke något sällskap för Märta. God afton, Tomas! Han kände en kraftig hand på sin axel. Nej, se Gabriel... Är din fru med? Ja, hon sitter därborta.
Han greps av en ångestfull glädje, så stark att han blev blodröd i ansiktet. Om han kunde få Edgar Om den kunde bli hans, riktigt hans så att han kunde säga om den: Edgar är min . Han vågade inte hoppas på det. Det var någonting alltför stort, någonting så oerhört eftersträvansvärt, att det låg utom möjlighetens gränser. Edgar hans! Riktigt hans! Tänk om han vågade be sin pappa!
Där går du och begår brott för min skull och säger ingenting, inte ett ord! Det är väldigt stiligt! Han såg på henne, skyggt, snabbt. Han blev blodröd i ansiktet. Han var brännande het. Och han frös. Plötsligen tog hon ett steg fram mot honom: Kyss mig, innan någon kommer! Han kysste henne. Han kände hennes bröst genom den tunna vita sidenklänningen mot sin kropp.
Plösligt blef Månke åter betänksam. Han såg ner på geten med ett undrande, förskrämdt uttryck i ögonen. "De fall' mej för", stammade Månke, som blef blodröd och började skälfva på rösten. "Det fall' mej för att jag mest hågas te gå härifrån ändå." "Men gosse", sade Kristina och såg honom mildt och fast in i ögonen. Kom ihåg att du aldrig mer behöfver svälta eller gå kring vägarna trött och slut.
Och där stod en annan, som han förra våren tagit en glaskula från, som var värd tio stenkulor: han hade stoppat den i fickan och sagt, att han inte visste, vart den tagit vägen. Och nu stodo de alla här! Han blev blodröd i ansiktet. Till sist spratt han till, då hans tant ryckte honom i armen och sade: Hör du inte, vad jag säger! Hälsa nu vackert god dag på dina nya kamrater.
O! att aldrig jag skådat denna bok i Wittenberg, att aldrig annat för min tanke kommit än torr, spetsfundig dogmatik, den käpphäst på hvilken tiden, som en blodröd narr, nu rider karnaval. Bort, sköna bok! Jag vill dig bränna upp.
Hon står ute i tamburn å väntar. Hon vill tala mä'n. Pallra sig ut bara. Stellan gick långsamt till tamburen och stack ut huvudet. Det var Rose. Det var redan skumt där ute. Han kunde knappast urskilja hennes ansikte. God da, Stellan, sade hon med en röst, som lät underligt mjuk. Han var blodröd i ansiktet. God da, svarade han kort. Får ja tala me dig, Stellan?
Stellan blev blodröd i ansiktet över hennes deltagande. Och på samma gång kände han sig kränkt. Hon tyckte synd om henne, då det skulle vara tvärt om. Nej, inte behövde en sådan som hon någon hjälp. Hon kunde reda sig själv. Men hennes överlägsenhet inskränkte sig ej endast till det rena kunskapsmåttet. Hon kunde redan alla möjliga danser.
Men fortfarande vände han sig inte mot henne. Tack ska du ha, Stellan. Han blev blodröd i ansiktet. Han kände sig het över hela kroppen. Det sprängde inom honom av en alldeles ny och underlig känsla, glädjen av att ge, bara ge... Han var så glad, att han stod alldeles stilla utan att säga något, utan att se på henne. Han kände att från denna stund Rose och han voro oupplösligt förenade.
Jag har haft influensa och legat i flera dar. Greta skrattade: Ja, Rose hade också en förfärlig snuva, när hon reste. Han blev alldeles blodröd. Han kunde ingenting säga. Såna dumbommar! Varför sa ni inte till mig, hur det var fatt, så hade ni ju kunnat träffas här och sluppit och springa omkring ute i det här vädret. Jag skulle inte ha stört er. Men nu får du hålla till godo med mig i stället.