United States or Morocco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det kom med jämna mellanslag som när en sjuk jämrar sig på det yttersta. Men det var inte jämmer i låten, det var mera som en skarp, klar, utdragen vissling. En vissling, som när gladan seglar lik ett svart flarn högt uppe i himmelskupan. Kärran var svart, kistan eller huven var svart, hästen var svart. En gammal svart häst, gammal som vita Jacobina men tung med tjugu vintrars snötyngd i hovarna.
Fina höll på att glömma sina föresatser och komma in i den gamla takten att berätta om allt och alla, då tvenne yngre flickor med famnarne fulla af ved och qvistbränsle trädde in. Pastorn vände sig mot dem och frågade i långt utdragen predikoton: Nå, ni stackars förlorade varelser, äro ni härifrån staden eller hvar ha ni fördrifvit ert syndiga lif förrän ni togs in här?
Och så ga ja frimärkena till en flicka i dansskolan för att hon samlade frimärken. Farbror Ekenström visslade till, en lång, utdragen vissling: Ack, ack, den gamla historien. Das ewig Weibliche. Och så kom du i klistret? Ja. Och så vågar du inte be din pappa? Nä! Jag förstår dig, unge man. Gud bevare din utgång och din ingång. Sådant talar man inte om för pappa.
Evad det är djur eller människa, skall en sådan mista livet. När jubelhornet ljuder med utdragen ton, då må de stiga upp på berget.» Och Mose steg ned från berget till folket och helgade folket, och de tvådde sina kläder. Och han sade till folket: »Hållen eder redo till i övermorgon; ingen komme vid en kvinna.»
Klockan åtta på morgonen kom en af pigorna in och frågade om de ej ville ha kaffe. Fem sömniga röster mumlade ett belåtet ja, den sjette svarade med en långt utdragen snarkning, som kunde tydas hur man ville. Låt oss få sex koppar kaffe, bad Bella, som fortfarande agerade tolk. Pigan nickade. Hon stod och betraktade deras upphängda klädningar med mycket intresse.
Och när det blåses i jubelhornet med utdragen ton, och I hören basunljudet, skall allt folket upphäva ett stort härskri; då skola stadsmurarna falla på stället, och folket skall draga in över dem, var och en rätt fram.» Då kallade Josua, Nuns son, till sig prästerna och sade till dem: »Tagen förbundsarken, och sju präster skola bära sju jubelbasuner framför HERRENS ark.» Och till folket blev sagt: »Dragen ut och tågen omkring staden; och den väpnade skaran skall draga framför HERRENS ark.» Då nu Josua hade sagt detta till folket, drogo de sju präster som buro jubelbasunerna framför HERREN åstad och stötte i basunerna; och HERRENS förbundsark följde efter dem.
Han satte handen för munnen och tog en långt utdragen lurton, hög och intensiv. Ljudet dallrade i den rena, torra luften, bars fram öfver mon och förtonade långt i fjärran, där den stora mossens fuktiga sträckor förlorade sig i det obekanta. Men Maija svarade intet och Pikkus skälla lät ej heller höra sig. Pekkas breda, glada mun fick ett buttert uttryck och han krafsade sig ännu en gång i håret.
Mitt i en utdragen vissling stannade den. En röst, dov under klädet, sporde: Vem är du? Basilius formade sitt namn med läpparna. Kärran sattes i gång, stannade åter. Körsvennen lutade sig ned över gossen. Vem är du? Han svarade: Basilius. Då är du den jag söker, sade körsvennen, sträckte sin svarta hand efter gossen. Och Basilius kände sig långsamt lyftas och åter sättas ned, grensle över huven.