United States or Lithuania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det är ju bara en lekare. Trotsa inte mina önskningar alltför mycket, svarade han och hjälpte själv den hopkrupna stackaren på fötterna. Den här gången fick jag för mycket, stönade Gistre under sin förklädnad. Men du är god, du har hjärta, herre. Nog är jag en förtappad usling, men för dig kunde jag gå i döden... Du har väl nyckelknippan? Jag har. Låt inte kvinnorna stanna för länge i badet.
Havet sov, men det arbetade i sömnen, hävdes och sänktes, suckade och stönade som en jätte under onda drömmar. Han hade kommit ut på en klippa, som smal och tvärbrant sköt långt ut från land. Havet var där runtom, vart han vände blicken överallt var havet. Tomas visste icke själv hur länge han stod där orörlig som en bild och stirrade ut över vattnet. Märta! mumlade han för sig själv.
"Skola vi bege oss af redan?" Hans röst var lugn och jemn, men Alma ryste likväl, då hon hörde den, stönade, vände sig med ansigtet mot marken och ref i ljungen med båda händerna. Riset skar hennes fingrar, men hon kände det ej. "Alma, var inte barnslig." Nymark stod bredvid henne och försökte upplyfta henne. "Hör mig! Det der tjenar till ingenting.
Ja, både sedlar och reverser och sparbanksböcker. Det är en idé hos honom att han ska ha det hos sig i sängen. Och den glädjen kan en ju unna den gamle skråpuken han kan ju i alla fall inte ta det med sig i grafven. Och han kan ju knappt röra en fena, fast ibland glindra ögonen rent djäfligt på honom. Anders stönade, och det rosslade hemskt i halsen på honom.
»O, mitt huvud, mitt arma huvud!» stönade baron Silverbuckla, och sträckte ut handen efter ringledningsknappen. Han trevade några ögonblick över en grov plankvägg, återvann så småningom mera medvetande och slog upp ögonen. Var i herrans namn var han? Han tänkte efter, men hjärnan snurrade som ett gyroskop, dock utan gyroskopets jämvikt.
De vände inte ens på hufvudet, när han stönade, och han hörde med vanmäktig ilska hur de kysstes och fnittrade utan att bry sig om döden, som så att säga stod på tröskeln. Och de hjärtlösa orden nådde tydligt den dödsdömdes öra. När tror du kräket storknar? sa Flint. Nu skulle han väl snart vara mogen, tycker jag. Inte kan han väl hålla ut natten öfver! sa hon.
Då Björn gått, sade modern till Ån: Var har du varit, son? Jag har suttit vid stranden. Vad gjorde du där? Jag väntade. Väntade? Ja, det brukar komma virke med vinden. Du har inte stulit fars ek? Fars? Björns! Stulit? Ån kastade sig på golvet. Modern lade hans huvud i sitt knä. Då stönade han och pustade, så att det rock i hela kroppen.
Sitten nu stilla! Andas först riktigt! Nu : ett, två , =tre= Det dröjde både länge och väl. Ingeborg såg på den vackra mamsellen, så att hon till slut såg sju solar. Seså, tack! Nu är det gjordt, sa karlen och försvann. Det var i elfte timmen! stönade Ingeborg. Hade det dröjt en kvart till, hade jag dånat usch, allting vill vända sig i mig.
Efter några minuter reste han sig, gick bort i rummet och började tala om likgiltiga ting, som om intet händt. Han såg endast litet allvarsammare ut än eljes. Nu skulle straffet börja. Oh, oh, oh! Det klagade och stönade i hennes sinne. Men hon måste böja sitt hufvud och uthärda. Och detta straff var oförtjänt! Han var stilla.
Kunde jag tro annat än att hon låg bredvid? Han var en ung vacker sjöman och det dröjde inte en minut. Yxan hängde der den alltid brukade hänga, der på den klykan! Hvass var den. Och fort gick det. Midt i pannan. Han kom lätt ifrån det, han. Stor-Jaska stönade, som om han hade ett tungt lass att draga. Han visste icke att hvarje ord träffade ett hjerta.