United States or Myanmar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest. En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad. Att hava anseende till personen är icke tillbörligt; men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.
Jag kan icke säga, att jag blev särdeles upprörd, ty generalagenten är ju en mycket gammal man och han är dessutom vår granne och brukar hjälpa oss med att sätta pris på våra varor. Jag ansåg emellertid en varning vara befogad och kallade in flickan. Hon mötte min milda förebråelse med utropet: Han kysste mig inte!
Det året med ringen blev det jul, som det brukar bli, för snälla barn, och en dag i början av julveckan sade Anna-Clara: Det finns bara en sak i hela världen ... Vilken sak, sade jag. Bara en sak ... Det finns många saker i världen. Nej, bara en! Och jag har sett den i dag. Alice har den. Är den dyr, säger Anna-Claras moder, som vet att det kostar pengar med jul.
Hon talar om, att hon snart skall följa honom, och hon gör det i en lugn, sansad och förtrolig ton, som borde detta vara den naturligaste sak för andra, liksom den är det för henne själv. Ibland brukar hon tillägga: »Jag ville bara så gärna leva, till dess att gossarna bleve litet större och inte behövde mig längre.»
Gärdesgården, som omgaf inägorna, var trasig långa sträckor, och i ena grindstolpen, som ledde in till gården, satt grinden och hängde på ett gångjärn. De hade icke, som man brukar göra om hösten, lyft in grinden undan tyngande snö. Skräp och bråte och buteljskärfvor lågo synliga och blänkte i månskenet. Kisse lefde och regerade inom schalen hos Maglena, som om katten i en hast blifvit vild.
Hörde du något? viskade hon till mig. Nej, andades jag dovt tillbaka. Icke ett ljud! O Gud, jag tyckte hon skrek. Hon brukar vakna vid den här tiden, hon skall ha mat. Jaså, sade jag, och så gingo vi in och satte oss i den vackra gamla björksoffan. Eva tog sitt handarbete, det gamla kära handarbetet, som från början var avsett att bli en liten duk till en liten bricka. Det är åtta år sedan dess.
Hennes dräkt blev enkel men ej lantlig, ty en instinkt sade oss, att lantflickorna äro särskilt utsatta för flickjägarnas attacker. Vi gåvo henne vår egen fars rum, som är beläget mellan min yngsta och min näst yngsta systers; på dess tredje sida ligger kontoret, där jag brukar sova; fönstret vetter åt gården och försågs dessutom med tämligen täta gardiner.
Det är endast med motvilja som vi i dag fatta pennan för att bemöta de lögner, som utspritts av den svinpäls, som brukar slå dank några timmar om dagen på Harristown Trumpetens så kallade redaktion. Till en början vilja vi bestämt ha sagt ifrån, att vi inte ett ögonblick fästa oss vid vad ett så lumpet stinkdjur som denne gamle hästtjuv skriver.
Och inte finns det heller några riktigt stora affärsmän, som kan sätta sprätt på hålan utan bara några futtiga sillstrypare och brännvinsgrossörer. Knektar och brännvin, det är hela stan, brukar pappa säga. Om du visste, Greta, hur mamma och pappa led det första året, innan de blev bekanta med dina föräldrar. Mamma va alldeles förtvivlad.
Doktorn sade det själf åt pappa, när pappa träffade honom hos Vellmans herrskap. Fannys hjärta krympte ihop. Bad pappa honom komma? Jo, så brukar man. Men hvarför? Ack hvarför? Så du bråkar! Pappa, skall jag säga dig, är handelsman och inte någon hökare bakom disken och kan be en doktor till sig precis lika bra som Vellmans. Men han är ju inte alls bekant och har aldrig varit hos oss.