United States or Ecuador ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ivarström demonstrerade gärna, mycket gärna, sina färdigheter, och berättade dessemellan sina berömda historier, och kundkretsen började tycka att han var en sabla karl, som gick utanpå alla sina kolleger, varav följde att hans orderlistor blevo allt längre och längre, och hans provisioner följaktligen fetare och fetare.
Stackars Ivarström tillbringar nu sina dagar med att sakta och varligt luffa omkring i Konradsbergs trädgård. Han tror, att han är ett snälltåg på Statens järnvägar. »Stig utanför med mig ett ögonblick, så ska du se vad du får!» Det var den starke John Oxelgren som talade, och han riktade sin vänliga inbjudning till Zackeus Boman. Zackeus blinkade litet.
Men en vacker kväll i kaféet på Grand Royal Palace Hotel i Fälanda träffade Ivarström en annan provare, som med en viss vana talade om tågen i Norrland. Visserligen besatt han inte på långt när den kännedom om norrlandstågen som Ivarström om sitt distrikt, men hans yttranden tände i alla fall högmodsdjävulen i Ivarström, om också inte utan själskamp, att lära sig hela tågtidtabellen.
Och så småningom hade han nått sitt mål. Han kunde alla tågtider i hela sitt distrikt, och kunde dem som ett vatten. Då slutade han studera och orderna började åter bli bättre, för nu var Ivarström rolig igen.
»Vad är det då fatt?» frågade källarmästaren, som trivdes i Bondåkra och därför sällan kom i kontakt med den publikationen. »Fatt!» svarade Ivarström bittert. »Den lata fårskallen har ju tagit bort förbindelsesiffrorna i tabellen, så att en annan fattig sate som flänger land och rike kring får slå och slå och notera och skriva fel så att han blir gråhårig i förtid.» Källarmästare Johansson log.
Men tre månader efter samtalet med sin yrkesbroder steg Ivarström åter in på Grand Royal Palace Hotels kafé i Fälanda, och det var inte den dystre, tankspridde Ivarström, som man sett på sista tiden, utan ett nytt ljus sken i hans blick, och det gamla leendet spelade kring hans läppar.
Det blev en omtyckt sport bland kunderna att förhöra Ivarström på tågtiderna och de brukade slå vad med sina vänner om att han utan ett ögonblicks betänkande skulle kunna säga när vilket tåg som helst kom, eller borde komma, till vilken station som helst inom hans distrikt.
»Hut, källarkrök!» svarade Ivarström förolämpad. »Jag reser på Blåmåla också.» Och källarrådet vandrade leende vidare på sin inspektionsrond. Men Ivarström satt kvar och läppjade på sin invalidpilsner och funderade. »Jädrans i den krumeluren», tänkte han. »Krögaren är inte så dum ändå.
Det dröjde inte länge förrän Ivarström kunde alla tågen mellan sina huvudstationer som ett vatten, med tågombyten och allt, men då var hans aptit på tågtider väckt, och han började omedelbart slå i sig även småstationerna.
Nu började åter en studietid för Ivarström. Varje ledig stund och en hel del stunder, som inte borde ha varit lediga, ägnade han åt Sveriges Kommunikationer.