United States or French Polynesia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Sakari har två kor och fyra får, han har stor förtjenst af sitt arbete i byn, ni vet nog att ingen mer går till gamle Tintta-Matti, Sakari har alla kunderna! Han hostade åter.

Hon är renlig och ärlig, god och ordningsälskande, uppriktig och trovärdig, gudfruktig och dygdig, snabbtänkt och flitig, gladlynt och behaglig samt har ett mycket gott sätt mot kunderna, att vi tänka behålla henne, om vissa personer lämna henne i fred. För någon tid sedan upptäckte vi, att hon har en kallad fästman, en ung person, som ofta besökte vår butik utan att köpa något.

Hanna talade glädtigt med kunderna, mätte ut, gaf pengar tillbaka och gaf åt en och annan en konfekt eller en sockerbit köpet. När boden slutligen blef tom, fick Mari tillfälle att framställa sitt ärende. Det var onödigt besvär. Hon fick ett nekande svar. Kära Mari, nog skulle jag gerna ge, men ser du, jag vågar inte, sade Hanna.

Stadens medellösa fruntimmer började mer och mer befatta sig med fruntimmersskrädderi, de lemnade sitt arbete till en tredjedel af skräddarepriset, och kunderna gingo till dem.

Och den grå butiken, den röjde också, Om akt dess flikar man gaf, Att den härbärgerat en kula och två, Och de kunderna skröt hon utaf. Nu lyssna vänligt och hör ett drag, Det sista af henne jag såg. Vi slutat Oravais blodiga dag Och gjorda vårt återtåg. Med var hon, hade med möda fått Ur striden sin enda skatt, Sitt tält, sin kärra med käril och mått, Och sin grålle, bruten af spatt.

Dagen därpå uppskrämdes kunderna i Johansson och Johanssons bod av att det omtyckta biträdet Perander under det han höll att väga upp en kvarts kilo vetemjöl till fru Pilmans husassistent, plötsligt segnade till golvet med mjölskopan i hand. »Vad är det med Perander», röt patron Johansson. »Är han onykter

Sina samkväm med kunderna inskränkte han till det minsta möjliga och det dröjde inte länge förrän firman fick anledning skicka honom brev, som fastän icke i sig själv uppmuntrande, dock voro ägnade att sporra honom till ytterligare försäljningar.

Varje ledigt ögonblick ägnade han åt Sveriges Kommunikationer, och hans konversation rörde sig med stor förkärlek om tågtider att kunderna började finna honom litet tråkig, och orderna inte blevo fullt stora som förr, när han undfägnade dem med historier, som en mindre van gardist skulle rodnat åt. Men Ivarson tänkte inte mycket order nu, han tänkte tågtider.

Det blev en omtyckt sport bland kunderna att förhöra Ivarström tågtiderna och de brukade slå vad med sina vänner om att han utan ett ögonblicks betänkande skulle kunna säga när vilket tåg som helst kom, eller borde komma, till vilken station som helst inom hans distrikt.

Han tog sin hatt, satte den huvudet, tog också sin rock, men lät den ligga över knäna. Därpå sade han: Lars, ser du mig? Det gjorde gästgivarn, såg under lugg. Som du nu ser mig, fortsatte Träsken, som du nu ser mig fast med rocken , går jag in till köpman Luther. Jag går in i det innersta kontoret med glasruta dörren, dit bara de bästa kunderna slippa.