United States or Andorra ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men när Folke Filbyter bredde ut sig i gästbänken och lät sin röst eka genom rummet, märkte Ingevald, att det icke var rådligt att härma honom i allt. Han trängde sig in bredvid honom och behöll envist sin hopklämda plats, därför att han icke vågade flytta sig, knappt se upp, men han blygdes över honom, att han skulle ha rodnat, om han hade kunnat det.

Klockan blir ju tio, innan vi ge oss i väg! Klockan tio! Ja, för jag ska till båten i Södertälje klockan nio i morgon bitti! Södertälje; ge mej si! Lina har rodnat vackert och Lundstedt har märkt henne: God afton, Lina! Nu kom hon lagom för att jag skulle säga adjö. Nej, ska han resa!

Modren sade: "Hvaraf blekna dina kinder, flicka?" Flickan sade: "Red en graf, o moder! Göm mig där och ställ ett kors däröfver Och korset rista, som jag säger: En gång kom hon hem med röda händer, Ty de rodnat mellan älskarns händer. En gång kom hon hem med röda läppar, Ty de rodnat under älskarns läppar. Senast kom hon hem med bleka kinder. Ty de bleknat genom älskarns otro."

Han tyckte icke om »det råa, smutsiga, obildade folket, som visade föga hyfsning att de presenterade sig i badstuskick». Han piskade hästarne och for vidare. Nu kom han med sitt ekipage till torparnes badstugor. Damerna i släden skulle egentligen nu rodnat ännu mer... Derinne i bastun gick nemligen just nu hett till.

Klockan blir ju tio, innan vi ge oss i väg! Klockan tio! Ja, för jag ska till båten i Södertälje klockan nio i morgon bitti! Södertälje; ge mej si! Lina har rodnat vackert och Lundstedt har märkt henne: God afton, Lina! Nu kom hon lagom för att jag skulle säga adjö. Nej, ska han resa!

Hon rodnade, hon såg Tomas, och därefter rodnade hon ännu mera av förtrytelse över att hon hade rodnat. De hälsade en smula förläget. Tomas berättade, att han hade varit uppe med "Anor och ungdom". Därefter stodo de tysta ett par sekunder och kunde icke finna något att säga varandra. Han visste icke om han skulle kalla henne du eller ni.

Varje ledigt ögonblick ägnade han åt Sveriges Kommunikationer, och hans konversation rörde sig med stor förkärlek om tågtider att kunderna började finna honom litet tråkig, och orderna inte blevo fullt stora som förr, när han undfägnade dem med historier, som en mindre van gardist skulle rodnat åt. Men Ivarson tänkte inte mycket order nu, han tänkte tågtider.

Åter, när från blommorna till henne Någon gång han fick sitt öga höja Och i samtal, såsom strängars rena, Fånga hennes ord, var det honom, Som om allt, hvad fint i parkens rosor Glödt och rodnat, hennes kinder eldat, Alla liljors strålar sammangjutit Hennes blick, och hela blomstergården Mer förklarad blott, stått fram med henne. förtäljs det.

Alma hade rodnat ända upp till hårfästet och böjt sig ned för att säga något åt de närmaste barnen. Men hon följde derunder uppmärksamt med samtalet. "Är hon inte? är hon er fästmö. Ja, det hade man också bort kunna gissa." "Hvaraf ?" frågade Nymark skrattande. "Man har sina märken." "Se ! Får jag fråga hurudana märken?" "Måste jag verkligen säga?" "Naturligtvis."