United States or Haiti ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och så tillsätter man en extra julkommission med många ovänliga tjänstemän, som ta emot den stackars allmänheten. Där kommer en liten gosse och han frågar: Blir det någon jul i år? Får vi någon gröt i år och några julklappar? Får vi någon gran med konfekt och vackra ljus i? Där kommer en gammal kvinna. Hon är tärd och tunn av nöd och svält: Det var så länge sedan jag firade jul.
Sergeanten hade bestämt satt sig i sinnet, att han skulle visa sin bekantskap en artighet. Han gick därför ned i matsalongen och begärde ett skålpund konfekt. Fanns aldrig till salu på ångbåtar, svarades det Så för fan! finns här då apelsiner? sånt tycker jag ligger där framme i korgen? Ja. Gott, ge mig fyra.
Varför ska den där Astrid ha en hel påse konfekt, när jag bara får en sån liten, liten bit? Livet är fullt av underbara frågor. Man reder sig bäst genom att icke försöka besvara de värsta. Och därför ropade jag tillbaka: En flicka, som är så liten som du skall sova så här dags på natten. Tyst nu. Och så blev det tyst.
Han ser brudgum och brud stå i en krets af så vackra tärnor, att han skattar sig lycklig att ej vara der och förlora sitt hjerta, ser, huru maten bärs fram på stora fat, alla slags stekar och fågel, potage, frikassé och pastej, mandeltårta och konfekt, samt hvilket nederlag sker på faten.
FRUN. Seså, rodna inte, och framför allt, upprepa inte den der vanliga frasen som man hör all ungt folk nu för tiden! De äro i fråga om äktenskapet alldeles som väl uppfostrade barn, hvilka slå ner ögonen när man bjuder dem bakelser eller konfekt! Du småler? Genera dig inte, mitt barn! skratta till och med .
En efter en kommo de, gratulerade och framlämnade gratulationskort. Och de bugade . Nu kommo de till Egyptens kornbodar, till saft och vatten, kakor och konfekt och en spettkaka, som hans farmor skickat från Lund. Och han kände ej något agg mot dem för allt det de gjort honom i det förflutna. Han bugade artigt tillbaka och sade till var och en: Välkommen! Men han grät ej längre.
Vänner hade han inga som snåljobar ju aldrig ha lånte ut pengar mot blodiga räntor, såg luggsliten och sjaskig ut, sade sällan ett sött ord: hvarken konfekt eller sirap och hade svårt att kunna behålla en tjänare mer än ett halft år i rad. Och han misstrodde alla. Men i alla fall blef han jämmerligen öfverrumplad och insatt i äktenskapets bur.
Och så hade man suttit runt bordet i salongen med russin och mandel, konfekt och nötter och punsch, i vilken man doppade kärnorna. Framför kakelugnen lågo Rose och Kalles stora syster på kuddar och sågo drömmande in i den nedbrunna brasans glöder. Allt var så underligt och skönt stilla. Man talade med låg röst, som om de gula lampskärmarna dämpat rösterna.
Men patron lofvade ju vågade pigan invända. Läs med Clara bönerna, hör du, de franska bönerna, och väck mig kl. 6 i morgon bittida! Jag skall väl till stan igen efter doktorn, kan jag tro. Ge henne ett pulver chinin, så somnar hon fortare. Och säg att hon får konfekt i morgon. Patronen gick in till sitt sofrum, till gula kammaren.
Stellan halvsprang vid sidan om honom med sin hand i hans. Endast farmor stannade kvar. Allt blev så tyst. Ibland togo hon och hans far honom i sina armar och gräto. Då grät också han. Då och då kommo några tanter. Ibland hade de konfekt med sig. Men de stannade ej så länge som förr. En dag for han med sin far och farmor i droska för att se den plats, där modern sov sin sista sömn. Det regnade.