United States or Israel ? Vote for the TOP Country of the Week !
Som om han inte skulle veta att han var beställd för att hämta mig och min man till tåget, och jag kom ner och sa åt er att gå opp och hjälpa min man ner med kofferten, och sen steg jag in i droskan för att vänta och då måste jag ha somnat och så ooo. Det är ju inte kusken!» Damen hade stigit ut på landsvägen och Erlandsson, som artig kavaljer, hade genast skyndat till hennes sida.
"När jag tänker rätt på saken, du Oktavia", fortfor hon vänd till prästfrun, "så vet jag inte hvarför ej Sylvia och lilla Maglena här skulle kunna få en get. Den kan få sin plats nere i stallet. Kusken får sköta den. Gamle Bergström gör allt som kan glädja Sylvia." "Får vi en get så vill jag följa. Men nog kan vi sköta' na själf, Sylvia å jag."
Jag förstod inte, varför jag satt där, eller varför jag skulle åka ut i det strömmande regnet, men automatiskt som förut sade jag till karlen: »Kör allt vad en häst kan springa, det är min lilla gosse, som håller på att dö. Ni ska' inte göra det för intet.» Kusken hade kört oss många gånger förr. »Är det den lilla snälla gossen, som är så vacker?» sade han.
"Tio pence, sir!" svarade bobbyn, och kusken mottog utan ett ord, men med en blick, en shilling.
Så länge polisen var inom hörhåll, fortfor kusken att tiga, men när denne väl kom undan, höll han en halvtimma på andra sidan av gatan för att vakta ut mig, medan han för de förbipasserande oförbehållsamt yttrade sina åsikter om utlänningarna i allmänhet och mig i synnerhet, med inflickande av några ord om mina förfäder och eventuella efterkommande.
Köttlund var en fattighusgubbe, som hjälpte kusken med hästspillningen. Han var döv, smutsig och halt. Han hade fört ett supigt leverne, påstod gamla Kerstin, och därför kommit på fattighuset. När majorens kusk gått, kom Köttlund för att hämta spillningen. Ibland var han full. Då sjöng han eller också svor han, beroende på hur full han var.
Jag såg mig om; han hade rätt. Engelsmannen var borta. Betala! ropade kusken. Betala! Hade han inte ropat, hade jag kanske betalat. Nu slog det mig, att allt vad jag hade kvar var tio francs. Jag har sagt, att postanvisningen var mindre. Och denne kusk ville ha mig att betala körturer med dem! Aldrig. Jag betalar inte, sade jag till kusken och steg ur vagnen. Aldrig!
Hunnen till det tredje snookerpartiet somnade jag. Jag väcktes omedelbart. Kusken och hans vän dansade åter runt, brinnande av mordlusta. Jag lyfte handen. Polisen lyfte handen. Attention! Giv akt! Han vill tala. Jag fortsatte min berättelse och nådde fram till näst sista partiet. Därefter somnade jag på nytt. Jag väcktes och lyfte handen. Giv akt! sade polisen. Attention! Han vill tala.
Monsieur Ellèr, sade polisen, ni måste betala monsieur Giannini fem francs. Aldrig, sade jag och föll i sömn. Man väckte mig omedelbart. Kusken och hans vän dansade på golvet av mordlusta. Jag lyfte handen. Polisen lyfte handen. Attention! sade han. Giv akt! Han vill tala. Med min brustna röst påbörjade jag en redogörelse för hur jag tillbragt min dag.
Kusken hade livré och stod med mössan i handen. Sektern frågade Johan om han ville åka ini eller på kuskbocken, men detta i en sådan ton att Johan beslöt sig för att vara fin och förstå inviten till kuskbocken. Och der satte han sig bredvid kusken. När piskan smälde och hästarne ryckte fram vagnen hade han blott en tanke: bort från hemmet! ut i verlden!