United States or Cabo Verde ? Vote for the TOP Country of the Week !
Till häst den starke Douglas drog, Framför sin krigshär han; Hans rustning blänkte såsom glöd, Ej fanns hans öfverman. "Säg", sade han, "hvad folk är ni, Och hvem är den, er för? Hvem gaf er lof att jaga I park, som mig tillhör?" Den första man, som gaf ett svar, Lord Percy själf var den: "Hvad folk, det säga icke vi, Ej heller hvilkens män; Men vi jaga här i parken; Vill du det hindra än?
Jag häpnar, när jag tänker på Den väldige, som sådan rustning burit har. EUBULOS. Min arm har, sen jag lyfte detta pansar sist, Försvagats märkbart; sorg och nöd ge krafter ej. Det känns mig tungt, ehuru tomt, kanhända tungt Mest för dess tomhet. O, det omslöt dock förut Ett hjärta, hela salaminska folkets hem. O sköld, o svärd, ärrprydda båda, vittnen af Så mången kämpes nederlag, er tid är slut.
Vi skulle bryta några spjut och sedan blotta våra huvud och erkänna varann jämnstarka. Algot Brynjulvsson plockade med något på bordet. Och det förslaget var ditt? Nåväl, det var så. Jag skickade till och med Valdemar hans silverbelagda rustning som gåva. Lysande rustning att se på. Snäv och ovig att bära. För trång över armbågarna. Jag provade den för ro skull i går. Nå, det gjorde du!
Som vinden låg bortåt, märkte herr Svantepolk dock ingenting i början utan klädde sig lugnt i sin präktiga rustning och fäste som alltid på ringhuvan den linnelapp, som hade tillhört hans hjärtas fru. Ett rep blev uppspänt kring rännarbanan, och äntligen kallade de första hornstötarna åskådarna till samling.
Annæus Domitius, klädd i en lätt och lysande rustning, utdelade från sin häst befallningar till tribuner och centurioner, som skyndsamt förde dem till härens olika avdelningar. Den plats han valt tillät honom överskåda motståndarens front och tillika hans högra flygel, mot vilken det var hans avsikt att kasta sina järnsmidda ryttareskaror.
Jag skall locka dig åstad, jag skall sätta krokar i dina käftar och föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare, allasammans i präktig rustning, en stor skara, väpnad med skärmar och sköldar, och allasammans med svärd i hand.
Af höge gudar manad, går jag pliktens väg Emot min fader; rosenströdd är banan ej. Men om ett grand af tacksamhet du tror mig värd, Så neka mig det medel ej, som bäst förmår Ge följd åt hvad jag göra kan till ditt försvar: Gif mig din rustning! Låt mig utan ändamål Ej offra, hvad jag offrat.
Då vände Abner sig om och sade: »Är det du, Asael?» Han svarade: »Ja.» Då sade Abner till honom: »Vänd dig åt annat håll, åt höger eller åt vänster. Angrip någon av de yngre och försök att taga hans rustning.» Men Asael ville icke låta honom vara. Då sade Abner ännu en gång till Asael: »Låt mig vara. Du vill väl icke att jag skall slå dig till jorden?
Och denna senare likväl en kvinna, som ej blott från barndomen uppfostrats i hat och förakt emot kristendomen, utan även varit iklädd en rustning, som visat sig ogenomträngligare än hatet och föraktet mot den uppenbarade sanningens pilar, nämligen filosofiens.
Allasammans ligga de där oomskurna, slagna med svärd; en gång utbredde de ju skräck omkring sig i de levandes land. Men dessa fallna män ur de oomskurnas hop, de få icke vila bland hjältarna, bland dem som hava farit ned till dödsriket i sin krigiska rustning och fått sina svärd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgärningar hava kommit över deras ben.
Dagens Ord
Andra Tittar