United States or Mayotte ? Vote for the TOP Country of the Week !
Mamsellen häpnar. Därpå rycker han fram med blombuketten och frieriet, men detta har till följd ett hysteriskt anfall, varvid fruntimret dock bibehåller nog besinning att öppna dörren, skjuta ut den åldrige friaren och kasta blommorna och polackan efter honom. Av hela det förfärliga ordsvallet kunde gubben ej uppfatta mer än att hennes fader hade dött samma dag på morgonen.
FRANK. Min bästa herr von Dann, det har Så liten vikt för er att detta höra. Min blicks legend, hvad kan väl den er röra? Jag kom att nämna den ett arf, det var, Emedan förr jag hörde folk så göra Här i mitt hem, i mina barndomsdar. v. DANN. Jag häpnar. FRANK. Nu till arbets! Det skall lätta. TRYGG. Hur skall jag det fästadt få? Där har ni hammare och nubb, låt gå!
Jag häpnar, när jag tänker på Den väldige, som sådan rustning burit har. EUBULOS. Min arm har, sen jag lyfte detta pansar sist, Försvagats märkbart; sorg och nöd ge krafter ej. Det känns mig tungt, ehuru tomt, kanhända tungt Mest för dess tomhet. O, det omslöt dock förut Ett hjärta, hela salaminska folkets hem. O sköld, o svärd, ärrprydda båda, vittnen af Så mången kämpes nederlag, er tid är slut.
Betrakta den, se, den är skön och stor. v. FRANK. Hur kan ni mena så? v. DANN. Jo, denna ring är mig bevis därpå. FRANK. Min ring? v. DANN. Ja, hör mig! Sen, af ödets bölja Jag drifvits vida världen kring, Då sände jag den ring, ni bär, er ring, Till en, en kvinna, som ej fick mig följa, Ej dela mina skatter, men som var Min barndomsvän, min brud i forna dar. FRANK. Jag häpnar. v.
Dagens Ord
Andra Tittar