United States or Tuvalu ? Vote for the TOP Country of the Week !
All fägring i Guds rika värld Är satt för dig att fatta, Guds fatabur är dig beskärd Att öppna och beskatta; Från minsta sandkorn vid din fot Till rymdens världar store, Allt skönjer du, allt tar du mot, Allt är, som ditt det vore.
Däremot voro hans ansikte och hans smala frostbitna armar starkt rödletta, som hade hans hud småningom fått den färgen genom att under åratal badas av havets sälta. Skyarna kommo över himlen som små lamm och rullade ihop sin massa till höga berg och till gudar och till flytande världar med träd och städer.
Bilden av det rent och himmelskt okonstlade är likafullt någonting. Nu ... nu kom in, Sara! aftonen stupar allt mer; du kan bli kall. Jag ville inte för tusen världar att du skulle förkyla dig. Han gav barnen åter flera kyssar och små silverpengar; de sprang sjungande sin väg, och han tog Sara Videbeck under armen. Förkyla mig? Det hoppas jag inte skall hända.
Förhållandet är, ville vi säga, att de båda romanerna behandla samma tema, d.ä. frågan om det onda, om dess plats i världsordningen, dess ställning i människornas lif. Vi veta hvad Candides diktare åsyftade; denna roman är en stridsskrift mot den optimistiska syn på tingen, som Leibniz och hans disciplar bekände. De kallade världen den bästa möjliga af världar.
Hvem skulle det väl eljes vara, som tände alla stjärnorna på himlahvalfvet en vinterkväll? Ja, hon visste nog, att stjärnorna skulle föreställa världar, magistern hade en gång förklarat solsystemet, men hon kunde icke fatta det, hon förstod aldrig, hvem som ursprungligen tändt alla dessa kretsande gnistor i det blå.
De första artikulerade ljud, som, lika världar ur kaos eller klippor ur ett sjudande haf, uppdykade ur det ursprungliga virrvarret af röster, voro de enkla orden: "Ja, ja!" och "Nej, nej!" på hvilka inom kort följde ett med sådan styrka uttaladt allmänt "Tyst!" att stormen föll som för ett dråpslag.
Men fast solar ramla från de fasta grunder Och fast jorden flyktar som en suck därunder Och fast askan skingras af förgätna världar, Lefver och segrar det ädla ändå.
Han »lefde, rörde sig och hade sin varelse såsom en regelbunden och lugn abstraktion snarare än såsom en den där ännu bibehållit sitt släktes skapnad, känslor och sympatier». Med ett ord, den vise Mejnour hade vandrat igenom och lämnat bakom sig både köttets och själens världar och lefde i andens rike. Den vise Zanoni hade inte hunnit fullt lika långt.
Mörker rådde i mitt sinne, Kallt mitt arma hjärta kändes, Innan kärleken där inne Af en vänlig ängel tändes. Ser du solen efter natten Strålande på fästet tåga, Dimmor skingras, land och vatten I ett helgonskimmer låga, Ser du bilden af mitt hjärta; Så dess första morgon grydde, Så med fruktan, tomhet, smärta Skuggan från dess världar flydde.
Dock rör vårt hjärta, att det vill För ingen bön sig sluta till, Och tänd uti detsamma Din kärleks rätta flamma! N:o 57. Den 46 kon. Dav. ps. Gud är vår starkhet och vårt stöd, Ljuft är att Gud åkalla; Med honom stå vi utan nöd, Fast skälfde världar alla, Fast höjder skulle störta ned Och hafven bäfva utan fred Och bergen sammanfalla.