United States or American Samoa ? Vote for the TOP Country of the Week !
Inte vet jag hur det gått till, men en himla olycka är det och människan som är så fäst vid sin goja, och vad skall hon säga, när hon kommer igen och fågeln är borta, jag vet då inte någon levandes råd, vad jag ska ta mej till. Till en fågelhandlare har jag ringt men han hade inga sådana där djur inne för närvarande och för resten ä de kanske just den här de ska vara och som hon vill ha.
Fru Lind berättar hur allt gick till: Jag visste inte om ett skapande grand, att jag också skulle ta den där fågeln, vad har man med andras människor och djur att göra, man har nog av sig själv, säger jag, och så går jag ut ett momang och när jag kommer in, är buren öppen och fågeln borta.
Sedan skall han taga cederträet, isopen, det rosenröda garnet och den levande fågeln, och doppa alltsammans i den slaktade fågelns blod och det friska vattnet, och stänka på huset sju gånger. Så skall han rena huset med fågelns blod och det friska vattnet och med den levande fågeln, cederträet, isopen och det rosenröda garnet.
Och jag lyfte opp mitt öga, Ljus var jorden, ljust det höga, Och från himlen, stranden, vågen Kom min flicka mig i hågen, Och som fågeln spått i lunden, Sjöng jag denna sång på stunden. Ofta säger mig min moder: "Barn, du äger två klenoder, Göm dem för den onda tiden, Vårda oskulden och friden!"
Han slog ned på kanten av kapitälen, men hoppade baklänges, rörde vingarne och uppstämde några hesa ljud, då Simon utsträckte handen för att fånga honom. Hans misstankar voro ännu icke alldeles övervunna. Men sedan Simon avstått från försöket och vänt sig bort, för att fortsätta sin måltid, återvann fågeln småningom förtroende till sin herres uppsåt.
Såsom fågeln breder ut sina vingar, så skall HERREN Sebaot beskärma Jerusalem; han skall beskärma och hjälpa, han skall skona och rädda. Så vänden nu om till honom, från vilken I haven avfallit genom ett så djupt fall, I Israels barn. Ty på den tiden skall var och en av eder kasta bort de avgudar av silver och de avgudar av guld, som edra händer hava gjort åt eder till synd.
På begravningsdagen ledsagar den svarta fågeln likprocessionen, och på kyrkogården slår den ned på kistlocket under ceremonien. Om morgnarna följer detta djur mig utefter vägarna, vilket oroar mig på grund av befolkningens vidskeplighet. En dag, den sista, flyger kajan före mig genom bygatorna, utstötande fasliga skrin och till och med grova ord, som den lärt av hädaren.
Om då prästen, när han beser den spetälske, finner att han är botad från den spetälska varav han var angripen, så skall prästen bjuda att man för dens räkning, som skall renas, tager två levande rena fåglar, cederträ, rosenrött garn och isop. Och prästen skall bjuda att man slaktar den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten i.
Om jag mer snabb än fågeln vor, Som upp mot skyn sig svingar, Om bortom hafsens gräns jag for På morgonrodnans vingar, Dig undfly kan jag ej ändå, Hur långt min flykt jag sträcker; Förbi de vägar, stjärnor gå, Din hand, o Herre, räcker, Beskärmar och förskräcker.
Det är synd, att han, som haft tillfälle att observera den väldiga fågeln, lämnat om honom så knapphändiga notiser. Intet annat än den stora upptäckten kan urskulda hans efterlåtenhet att utförligare utreda densamma. Kanske får man dock framdeles hoppas något mer af honom i detta afseende.