United States or Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och härtill skola de taga av guldet och av det mörkblåa, det purpurröda, det rosenröda och det vita garnet. Efoden skola de göra av guld och av mörkblått purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn, i konstvävnad. Den skall vid sina båda ändar hava två axelstycken, som skola fästas ihop, så att den hållen hopfäst.
"Hela världen fröjdas Herren", läste han versen ut, om och om igen. Katten spann och kurrade. Gullspira idisslade. Maglena redde i det granna garnet. Hon tänkte vederkvicka sig med att sy rosor på snart färdiga vantar. Solen glittrade i små knippen öfver mossgolfvet. Rundt kring "gården", öfverallt i granen hördes småfåglar kvittra och prassla. Maglena satt och tänkte på huru grant allting var.
Hon trädde med viktig min rödt garn genom ögat på en tappisserinål. "Sen, si ni kom de riktigt underliga. Att jag kan sy så här grant." Bara några stygn sydde hon, men det väckte tillbörlig respekt hos syskonen. Maglena sprang opp, stoppade in garnet och tog en riktig åkarbrasa, ty platsen ute i snön i flera graders kyla, var inte den lämpligaste till syskola.
Man hamrade ut guldet till tunna plåtar och skar dessa i trådar, så att man kunde väva in det i det mörkblåa, det purpurröda, det rosenröda och det vita garnet, med konstvävnad. Till den gjorde man axelstycken, som skulle fästas ihop; vid sina båda ändar fästes den ihop.
Vad fan, tänker farbror gå till altars på lördagsafton! utbrast bokhållaren, som såg den grå figuren sjunka, men strax därpå resa sig, kastande lömska blickar uppåt segelgarnsvindan. Sätter en långrev i kryddbon nu också? brummade bonden och släppte garnet, som lagt sig i ringlar över hans frukostskärm. Visst fanken gör man det! Vet inte farbror, att de fula fiskarna gå utanför disken.
Sedan skall han taga cederträet, isopen, det rosenröda garnet och den levande fågeln, och doppa alltsammans i den slaktade fågelns blod och det friska vattnet, och stänka på huset sju gånger. Så skall han rena huset med fågelns blod och det friska vattnet och med den levande fågeln, cederträet, isopen och det rosenröda garnet.
Guld jag fäste på min tinning, Blåa trådar kring mitt anlet, Kring mitt hufvud silfverbindeln. Kom en röfvare från skogen, En fientlig man från snåret; Guldet tog han från min tinning, Blåa garnet från mitt anlet, Från mitt hufvud silfverbindeln. Tårögd kom jag hem tillbaka, Och min far mig såg från fönstret.
Och av det mörkblåa, det purpurröda och det rosenröda garnet gjorde man stickade kläder till tjänsten i helgedomen; och man gjorde de andra heliga kläderna som Aron skulle hava, såsom HERREN hade bjudit Mose. Efoden gjorde man av guld och av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn.
"Här ska du få si' sa hon." "Hva fick du si då", ifrade Per-Erik, som for med handen öfver det granna garnet, som om han velat smeka det." "Jämmerligen, ni fråga och gorma, så jag ät opp hva jag ska säga, och int mins de'." "Du skulle få si nånting", hjälpte Ante henne på trafven. "Ja så var de, men tig nu. Hon viste mej ett par vantar, si ni så fina vantar, att ni int sett slikt."
Ja, Gud förlåte mig, nu rinner det opp för mig: hon vävde åt hustru min om vintrarne, och hon satte alltid opp garnet galet i färgen. Hörde hon illa också? frågade doktorn djupt intresserad. Ja, om det var det eller något annat, men aldrig fick man ett svar, som passade till frågan. Då slår det in då! höjde doktorn rösten, sprang upp från stolen och satte sig igen.