United States or Dominican Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
"På de vise, att hon brukar tänka på sån't också", kluckade karlen, som äfven gaf Gullspira en smekning längs ryggen. "Ja och nu kom hon då riktigt med grädde till kaffe, som vi ska få. De är färdigt nu", småmyste Anna-Lisa, för hvilken drömmen om kallgröten mer och mer syntes bli verklighet.
"Han ville ju köpa våran Gullspira, och han sa' ju de, att om en jämt hade mjölk te koka åf och te ha i kaffe så kunde en inte just behöfva supa för jämnan." "Si du nu Ante, att de va' bra ändå att du hadde oss i väg. Du ha låti om dej ibland för de, och vari ånger bå för du tog oss och Gullspira med dej ut i lande. Men nu si du hur bra de va.
Då man var ute hos främmande folk, som de nu alla voro, så fick en be sej fram så vackert och inte kommendera sej till hvad det så vara månde. Ante var äfven kvickt på fötter. Hans första tanke gälde Gullspira, som inte fanns i stugan. Det var ju hon som hade mjölk åt småstintorna.
Visste väl hur hågad han var på getkött, vargen. Inte ett spår var att se i snön af geten. Stormen röt, så att Ante riktigt kände huru hans egen röst drunknade i dånet. Det var därför han inte hörde huru Gullspira bräkte, till svar på hans ropande. Ty hon hade länge sedan hört honom.
Gullspira trädde sitt hufvud in mellan grenarna invid dem. I "sängen" snarkade Månke högljudt. "Ja men annars, hva vi ha det bra, Ante. De är som om jag int skulle lite tänke att komma ut till bygden nå' mer". "Du var stornöjd på bröllope tyckte jag." "Ja, för de låtarna och dansen och brudfolket, som var så behändig emot oss. Så här gick dom i ring och sjöng: 'Hej, ho du trotsig flicka'."
Ante och Maglena, att inte nämna lill'Månke, skulle nog ha tyckt det vara hemskt och kusligt, ensamma ute en sådan kväll, om de inte känt sig så opplifvade genom det att de fått rädda katten. Som de nu gingo där och språkade och ledde Gullspira stadigt emellan sig, så nådde de sista lill'granen på sjön.
"Bästa banken att sätta in besparingar i är nog att ta sig an' sådana där småkarlar med godt gry i sig, och jag är då viss på att patron oppe i herrgården inte tänker annat om de han häller." Månke pratade med Gullspira och nåppade gräs till henne, när han helt oväntadt blef framkallad till det unga paret, som satt där på gungbrädan.
Aftonvardsmörgås bar hon med i en liten korg, som äfven innehöll bröbitar åt Gullspira. Det var midt i högsommaren. Ängarna stodo som brudar i skrud af blommande klöfver, kamomill, prästkragar, blåklockor, gul spirea. Smultron och åkerbär svällde högröda vid dikesrenarna.
"Ja men de ä rent synd, så många gånger som vi i dag ha sliti i hennes spenar efter mjölk", invände Anna- Lisa, som var på elfte året. "Men käre, tig då barn. Ni ska få en mjölkskvätt igen. Gullspira, granna, fina lill-piga, kom nu så få jag mjölka dej. Barna svält ihjäl."
De höllo sig först undan alla försök därtill, af rädsla för, att man skulle ta kvar dem och föra dem till fattighuset , sen af nödtvång, då det icke fans en än så eländig liten stuga att komma in uti så lång skogen var. "Kom Gullspira", lockade Ante till sist. "Jag lider int höra den olåten på barna. Du få dra 'na ett tag igen Anna-Lisa."