United States or South Africa ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han hälsade godmorgon på värden, som satt vid spisen och drog den beckade tråden genom det styfva vadmalet, samt såg ut som han setat i stugan alldeles ensam. Ante fick med djup tillfredsställelse ögonen på matanordningarna i spisen. Men så gick han ut riktigt i förskräckelse för geten. En kunde aldrig veta hvad det blifvit af henne, då hon kommit ut ensam på så främmande ort.
Lilla Maglena fick höra samma historia, som Ante redan nyss fått del utaf dels genom prästen och dels genom hans hustru. Historien om honom själf och hans syskon. Deras vandring från fjället med geten i följe, var känd nere i bygderna, rörande och förunderlig som den var.
Visste väl hur hågad han var på getkött, vargen. Inte ett spår var att se i snön af geten. Stormen röt, så att Ante riktigt kände huru hans egen röst drunknade i dånet. Det var därför han inte hörde huru Gullspira bräkte, till svar på hans ropande. Ty hon hade länge sedan hört honom.
Han satt ju där som en hare utan att, i en så'n här gård, ha så mycket makt i sig som att säga ifrån med ens. Si så där ja. Midtför näsan på Maglena så tar han an det pris af tolf kronor, som bjudes för "geten". "Geten!" Just som om Gullspira vore en get, en get att sälja bort, som hvad getaskrälle som helst.
Det var som om både värme och ljus skulle gå ifrån honom med barnskaran. Geten, det präktiga djuret, som mjölkade så bra, om han då åtminstone kunde få behålla henne! Det skulle gå lättare att släppa brännvinet, tänkte Pelle om en hade söt mjölk att så där ta till när som helst, när törsten kom efter saltströmmingsfrukost och middag.
"De va farligt hvad du vari länge borta", sade Maglena, när Ante springande kom fram till kälken på hvilken hon och Månke klämt sig in bredvid Gullspira. "De kändes ledt te gå ifrån farfar. Men jag fick de här af 'en." Antes ögon lyste när han visade syskonen silfverrofvan, som pickade och gick ordentligt, och när han kunde breda fällen öfver geten.
Maglena kanske skulle stått mindre undrande och tung i sinnet om hon sett huru Månke stannade bakom brädstapeln och kikade mellan bräderna efter syskonen så länge han kunde se dem. Hon skulle blifvit rent gråtfärdig om hon sett honom böja sig ner öfver Gullspira och hört hans varma försäkran till geten: "Vet du de Gullspira, granndocka, att nu ska du få heta bå Ante å Maglena.
För öfrigt kunde nog ingen heller veta, hvilken väg de tagit. Telefon och telegraf funnos icke där uppe i ödebygden, och man kunde ingenting göra åt saken. Alla hästar, som funnos i byn, voro med i skogskörslor, hade de också funnits hemma så hvem hade tid att ge sig ut på jakt efter barnungarna. "De vände väl tillbaka när hungern tog dem. Det var skada på geten, den kunde en ha fått sälja åt dom.
"Nu stanna jag här ve dörrn tills hon ber mej stiga fram och sitta." Maglena lyfte på en tung, tät gren, gick innanför den och blef stående, skälmaktigt tittande på geten. Månke följde och iakttog också han samma hänsyn som när man kommer in till folk. "M-ä-ä-ä" sade Gullspira, "ni ska vara välkommen och sitta ner."
"Ja han är märkelig pojken, fastän dom bli' nog ofta så där tilltagsna små 'en oppe i fjällen, där dom ha de fattigt. Men nu ska dom ha kaffe och doppa till så mycket dom orkar, de ska då bli säkert." "Ge ogräset till geten du, gosse", sade husbonden till Månke.