United States or Guyana ? Vote for the TOP Country of the Week !


Och dess tal är sex hundra sextiosex. Och jag fick se Lammet stå Sions berg jämte det ett hundra fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivna sina pannor. Och jag hörde ett ljud från himmelen, likt bruset av stora vatten och dånet av ett starkt tordön; och ljudet som jag hörde var såsom när harpospelare spela sina harpor.

Om en halv timme ha vi ostvinden här med snötjocka, och vill det sig riktigt illa, bryter isen upp. vete hålen hur det går med oss. Raska nu bara! Han satte till att småspringa och Carlsson efter; snön susade om fötterna och dånet tycktes följa. Nu är det slut med oss! skrek Gusten och stannade, pekande ett ljus, som blixtrade fram bakom en kobbe i sydost.

Det var trollknappen, som herr Alrik kallade den, och han kunde sitta och stirra den långa stunder, fingra den, när ingen såg det, och när han var ledsen önskade han dra ut den, höra dånet och braket, som skulle uppstå när orgeln med sina tunga basalt-pelare störtade över honom och han fick en härlig, berömd död i sin ungdom, inför Angelikas ögon, och i Guds eget hus.

Han våldförde deras änkor, deras städer förödde han. Och landet med vad däri var blev förfärat vid dånet av hans rytande.

Jag lät Libanon för dess skull kläda sig i svart, och alla träd marken förtvinade i sorg över det. Genom dånet av dess fall kom jag folken att bäva, när jag störtade det ned i dödsriket, till dem som hade farit ned i graven. Men tröstade sig i jordens djup alla Edens träd, de yppersta och bästa Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka.

Men vid trädets topp i fallet Möta falkarne hvarandra, Öga blixtrar vildt mot öga, Och mot vinge klappar vinge. Och en blodig strid är börjad Mellan falkarne i flykten; Ingendera unnar bytet Åt den hotande rivalen. Men från kvisten, där hon sutit, Skyndar, skrämd af dånet, dufvan; Nära, nära är förföljarn, Och den kända hyddan fjärran.

Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen. Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem. Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala? Huru kommer det till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?

Och under fästet voro deras vingar utbredda rätt emot varandra Vart särskilt väsende hade två vingar med vilka det kunde betäcka sin kropp. Och när de gingo, lät dånet av deras vingar i mina öron såsom dånet av stora vatten, såsom den Allsmäktiges röst; ja, det var ett väldigt dån, likt dånet från en härskara. Men när de stodo stilla, höllo de sina vingar nedsänkta.

Och de tjugufyra äldste och de fyra väsendena föllo ned och tillbådo Gud, som satt tronen; de sade: »Amen! HallelujaOch från tronen utgick en röst, som sade: »Loven vår Gud, alla I hans tjänare, I som frukten honom, både små och storaOch jag hörde likasom röster av en stor skara, lika bruset av stora vatten och dånet av starka tordön; de sade: »Halleluja!

Hans röst förnams, lik dånet af åskans vagn, När öfver dofva, kvalmiga dagen I nattsvart moln den blixtrande åker fram Och väcker ur blytung dvala en värld. En storm var kommen öfver en lättsöfd sjö, I glada böljor höjdes den åter; En damm var bräckt, och yr med fördubblad kraft Ur fängelset bröt en jublande flod.