United States or Algeria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Helge Erik, som noga gav akt på arbetet, för att det skulle bli efter hans önskan, sade då: Tre olikfärgade åldrar har också vårt folk att genomleva, innan det kan stå härdat till blått stål... Allt detta berättade min farfar under tårar, ty ingen konung älskade han så mycket som helge Erik. Och nu frågar jag er: vilken ålder är nu kommen, efter vi alla ha fått det så tungt?
"Jag mått tacka er först, farfar för ni ha vari så mycke go' mot oss. Int vet jag om jag kan ta klockan åf er, å int fällen häller." "Dus-s-ka ta hvaa ja ge dej go-go-s-s-se! De är int för tid-ti-tidigt att jag få gö-gö-göra all-ri s-så li-lite de go-go-godt är." "De va-va-vardt så lätt ini mej nu nä- ja fi- fi- fick mej te å gö-gö-göra- de. Sp-sp- sp- Spring! nu på ra-ra-rappe.
Å, du lilla snälla vansinne, du lurar nog på mig, du vill ha mig till en sån där som min farfar en Alexander som sitter och hamrar vägkantens stenar med slägga.
Jag ängslas mer för farfar i elakgården." "Hvad då?" "Jo, du vet de Maglena, att finndrängen sa, de Brita hade kommit in te farfar på måron och skulle lägga på elden där, och då hade han fått slag." "Så han inte kunde tala om att han gett dej klockan och fällen." "Han hade fått slag stackarn, och kunde int röra sig ur sängen", vidhöll Ante saktmodigt.
"Dom vardt de. Sonhustrun, hon hade skakat en och sagt att han skulle ta fram klockan, och Grels hade vari så sint att han hade gråti och sagt allt hva ledt var te farfar." "Å där låg han ensammen, ingen te ty sej till", sade Maglena med ömmaste medlidande i rösten. "Jo, han fick den han kunde ty sej till, för si du han dödde igår kvälls, farfar."
Din farfar var hökare, jag fick aldrig Nordstjärnan; låt oss återgå till vår bestämmelse; vi äro icke födda till jarlar, låt oss fortfara att vara trälar och vara lyckliga; snart kommer nog trälarnes tid och då är kanske gott att icke vara jarl. Om människorna av somliga indelas i civila och militära, så indelas återigen militärerna i löjtnanter och icke-löjtnanter.
"De va farligt hvad du vari länge borta", sade Maglena, när Ante springande kom fram till kälken på hvilken hon och Månke klämt sig in bredvid Gullspira. "De kändes ledt te gå ifrån farfar. Men jag fick de här af 'en." Antes ögon lyste när han visade syskonen silfverrofvan, som pickade och gick ordentligt, och när han kunde breda fällen öfver geten.
Du har det i dig från farfar din, kan jag tro, han var en sådan der! Vet du hvad, det är det som mest förtretar mig, att du skall ha den der uselheten i kroppen på dig! Sade jag dig inte, när de voro här, tattarne eller tyskarne eller hvad de voro för slag sade jag dig inte, att de kringstrykarne voro värre än tjufvar! Sådana der spelmän! Odugliga latvargar! Smutsiga odågor, som inte vilja arbeta!
"Han, som kunne låte farfar krypa efter kryckan han har nog kunnat ställe ihop de å! Och någon har bussat en elak hunn te göra de." "Ja, dom ha hålli fastna', för Gullspira har alltid värjt sej för hundar och se här", fortfor Maglena, snyftande. "Int ett hårstrå efter en hunn finns på hennes horn. Hon har int fått värja sej.
I en blink var han borta. In till farfar i stugan sprang han. Den gamle satt upprätt i sängen stirrande framför sig, liksom lyssnande. Han förstod nog af erfarenhet hvad som tilldrog sig i bröllopsgården. Förr i tiden hade han kallat sån't för 'pojklek' och tyckt att den var en mes, som inte kunde vara med på sån't. Men nu såg han det annorlunda.