United States or Mozambique ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han reste sig och gick fram till stugan. Det såg ut som om man redan lagt sig därinne, de snövita jalusierna var tätt dragna för fönstren. Kunde man då sova härinne trots allt? Då hörde han plötsligt slagen av en slägga och spratt till. Han följde stigen åt det håll varifrån ljudet kom och smög sig sakta fram till stället.
Den tunga porten slog igen om honom med en skräll. Smedens slägga arbetade alltjämt, och eldskenet på muren flammade allt rödare, medan gårdens längor och plank svartnade mer och mer i oktobermörkret. En hund började skälla i granngården några kvinnor pratade och skrattade i portgången och det blev åter tyst. Tomas spratt till: någon knackade på dörren. Det var Märta.
En tung slägga det här, sade Göran, i det han prövande upplyfte en sådan. Ja, inte duger en djäkne att hantera henne, inföll Pelle Larsson. Icke det? sade Göran, i det han fattade om ändan av skaftet och höll släggan horisontalt med rak arm. Bra, bra, sade masmästare Sven och klappade Göran på axeln. Herrn är en svensk gosse, det märker jag.
Jag var så torr på tungan efter allt dammet från hästarna... Han tog så hårt i dig, när han skulle hjälpa dig upp. Jag såg det. Han är alltid så hårdhänt, käraste. Det var han redan som barn. Skulle han smeka en häst eller hund, genast skrek den och blev rädd. Nå, han är hårdhänt också i tankarna, när han rör vid andra ting. Han slår på människohjärtan med slägga som en smed.
Sannerligen, när den svarte smeden Vaknar upp och tänker: 'Gud har gett mig Åter dag och krafter att arbeta', Och med hurtigt mod begynner smidet, Är hans trötta flämtning för vår Herre Icke mindre kär än dina suckar, Och på himlens portar slår hans slägga Kanske starkare än dina böner."
I stället för golv hade det ett lager av djup sand, dess bakgrund upptogs av ugnsmuren, bälgarne och maskineriet, som sätter dessa i gång; här och där sågs en slägga, och mot väggarne lutade sig längre och kortare järnspett. På en bänk sutto tvenne män, av vilka den ene sjöng, och över sångarens huvud hängde, fastspikad på väggen, en lampa, som spridde ett ganska sömnigt och otillräckligt sken.
När han berättade mig det han visste om sin släkts historia visade han mig en underlig tingest, som låg avsides på en skräpvind nere i finnbyn. Det var en liten hammare eller mindre slägga av järn, omkring två decimeter lång och med avbrutet träskaft. Han höll den i handen och liksom lekte med den, knackade sakta mot en jordfast sten med den och tycktes liksom drömmande lyssna på klangen.
TRYGG. Allt annat! v. DANN. Ta min vagn för andra gången. TRYGG. Den fick ett fel i jons på tistelstången. v. Så, på tvären här också! TRYGG. Men det är lika allt, det går ändå. v. Du hör! TRYGG. Vår smed har rymt till krogen ren, den hunden. JULIA. Aha! v. DANN. Fördömdt! TRYGG. Men smedjan, den står kvar; Jag har skött slägga förr i mina dar. v. Gif akt! TRYGG. Med samma par som sist? v.
Mot dörren stod upprest en mindre slägga av järn, med avbrutet skaft, knappt två decimeter lång, och tillplattad i ändarna av flitigt bultande mot sten. Han visste ögonblickligen vad det var, han hade sett den en gång förut uppe på Nilenius’ vind det var hans farfars, gamle Alexanders hammare. Helt lugnt tog han den i handen, låste upp dörren och gick in.
Det snöade alltjämt, och genom snön flackade det röda skenet från smedjan mot brandmuren mitt över gården, och smedens slägga hamrade som vanligt utan rast. Blåsten ven i alla springor, och emellanåt skrällde det till i fönstret. Det var eget, att han aldrig kunde bli varm i afton... Tomas letade fram en flaska madeira. Han hade den stående sedan den tiden Märta brukade komma till honom.