United States or Finland ? Vote for the TOP Country of the Week !


En ska läre sej te liksom hitta vägen tills en ska dit opp en gång riktigt. Gud känn igen rösten och är en inte obekant hos en, utan kan rätt in i himmelen å till Gud, som mor gjorde, när hon dödde." "Du behöf inte ängslas", sade Månke buttert. "Jag staka mig int en enda gång nu sist, och jag är nog lika när te komma ihåg hvad mor sa jag, som du.

Ante strök småsystrarna om de blåfrusna kinderna, stoppade in deras stela, röda händer i schaltrasorna de hade bundna i kryss om lifvet, och snodde den gamla nötta fårskinnsfällen fast om deras fötter. "Skjut kälken nu du Anna-Lisa, vi kom ut ur skogen här. Skollärarns Kalle sa', att när en fick si spillrerna af lappkåtan, där Lapp-Israel dödde, va en inte långt från bygden."

"Och där fanns ändå ingen mor i gårn hos Pelle", anmärkte Månke. "Nej, för hade han kunna haft de behändigt ändå, å snyggt inom knutarna", afgjorde Anna-Lisa. "Därsom moran varit som våran mora innan hon dödde", tillade Maglena med en drömmande blick uppåt. "Dom hade int roligt själf heller."

Småstinterna hade för länge sen gått åt om inte hon hade vari. Jag lofte mor hon dödde, att Gullspira skulle följa oss. Mor visste de en kan ha mycke godt åf en get, när en ingen mat har åt småen, jag tog Gullspira med oss." "Ja, och för den delen har jag tagi foder me åt Gullspira, en behöfver inte ängslas för de", sade Månke drygt och klef fram.

Hon stod och höll ner en kvist med svällande vide- knopp åt Gullspira. "Jag kunde ju int röra mej från stället. Finndrängen där stod och glodde liksom misstänksamt rätt in i rishögen där jag låg. Jag tordes int andas en gång, för jag trodde de han hade varsnat mej, när jag kröp ner där." "Gosse, att du int dödde åf rädsla!" "Int kan en sånt", tyckte Månke.

"Han hade varit ute med Per-Erik och den andra lill'pojken också, jägmästaren. De hade byggt kvarn och såg nere vid en bäck, som rann strid våren. Både såg och kvarn hade snurrat och gått det var lust åt det." "Ja, Per-Erik han var alltid för sånt bygge i vattne", log Maglena stolt och belåten. "Å han höll alltid efter far för att höran' spela när han hade hälsan innan han dödde."

Vore väl, att vi kunde komma dit igen, Gullspira och allihop, tyck ja vi skulle ha de lika bra som kungen." Ante, som talade, såg med allvarsam blick syskonen. "Si ni, de är en sak, att mor fans där och dödde där, och aldrig får vi igen så'n stuga." Det liknade sig till att börja kvällas, och ännu voro barnen kvar i skogen.

"Dom vardt de. Sonhustrun, hon hade skakat en och sagt att han skulle ta fram klockan, och Grels hade vari sint att han hade gråti och sagt allt hva ledt var te farfar." "Å där låg han ensammen, ingen te ty sej till", sade Maglena med ömmaste medlidande i rösten. "Jo, han fick den han kunde ty sej till, för si du han dödde igår kvälls, farfar."