United States or Ghana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han stod tjudrad vid en buske. Nappade av bären. Valborg blev henne varse, log över hela ansiktet, strök vatten och lödder av armarna. Nej, se moran! Kommer I med skaffning? Daniel satte sig upp, skuggade med handen över ögonen, som vidgades och kisade, kisade och vidgades. Det ryckte i mungiporna.
Och inne i köket snattrade sväran: D'ä Stava, d'ä Stava, d'ä Stava som kör'n ivä Moran tog sig åt bröstet. Det runda, rödlätta ansiktet vitnade och med blekheten kommo de sextio åren fram i rynkor och veck. Men ögonen tindrade som genomskinlig blåsten. Nu lugnar han sig, Lasse, sade hon lågmält, nu lugnar han sig. Det är folk utom grinden.
Efter plogen gick Lars, gästgivarn själv. Anders var ute i långskjuts med hästarna. Och därsom Anders kommer hem i kväll, tänkte moran, så ska en ha honom att gå efter gumsen. Det tör vara likare än att spilla brännvin på Träsken för hans konster. Kan pojken gå haren i hasorna så kan han väl slänga efter gumsen ock. Det är, vad han duger till. Ligga på skytte och spränga hästar utmed vägarna.
Hon går, men är då alldeles bort i tok." Ante lyssnade på klockan, skakade på den, som han sett stort folk göra. "Hur långt bort i tok är hon?" "Hon står på åtta. Åtta på moran kan de int vara när de är mörkt och månen är oppe." "Ja, då måtte de vara åtta på kvällen." Ante började skratta. "Jag tror skogsrå har trolla bort syn för oss."
Eller Frönsagreven. Träsken sade: Har I fått mat? Jag ska säga till moran. Tänker I övernatta i Sutre? Raggen svarade, dragande på orden: Vi hade tänkt det. För samlings skull. Men som det nu låter. Bortifrån. Så tör det vara bäst en knallar vidare En tvär och trumpen bifallsnick gick långsamt laget runt. Varföre då, då? sporde Träsken. Raggen svarade: De säger, att kolran kommit till Frönsan.
Stava ber er, att I ska hysa greven en dag eller två eller kanske längre. Allt eftersom. Moran såg upp, hon makade sig litet på sätet för att bättre kunna betrakta Träsken. Så satte hon sig åter till rätta, sade: Det vet väl Stava och greven med, vad som står i privilegierna. Inte få vi se till, vad det är för en rackare, som ligger i adelsstugan och inte i bondstugan heller för den del.
Haltebolinken stod på trappan, gned sig om de utstickande armbågarna och log förläget. Vad vill I? frågade gumman. Vi skulle sku sku skulle stammade han. Daniel sade: Det är två strykare. De vill väl ha mat. I ska få, sade moran, smällde igen dörren. Och gästgivarn fortsatte, makligt vändande och passande orden med tunga och läppar.
Fönstret över frontespisen slogs upp, Valborg stack ut huvudet och ropade: Det var sant, mor, strykarna bad om mera välling. Det är sex styckna. Moran nickade. Gästgivarn sade: Nej, jag ville ingenting säga. Jag undrar bara, vad det nu ska bli för elände i Sutre. I jissine började hon. Men han lyfte huvudet, såg henne rakt in i ögonen.
Träsken lade varligt från sig hatten, drog av rocken, torkade bänken innan han satte sig. Mor i Sutre hällde upp gröten. Plötsligt rabblade sväran stad på sitt skatspråk. Nå, va'nt som sa atten sprang eft flicka ? Och hon blinkade krampblink med de röda ögonlocken. Moran vände sig bort: Träsken läste bordsbönen. Sväran fnissade till eller snyftade, ovisst vilket.
Till den ändan tog moran sin enekäpp med svarvad krycka en gåva av Träsken och begav sig leden uppföre. Spåren voro synliga nog i det dävna, rödbruna näverrasket och längre upp tecknade de sig ännu tydligare i frosten. Så hon behövde inte tveka om vägen.