United States or Afghanistan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Åter, när allt var bestyrdt, som sig borde, begaf han sig dädan, Bister att se, men han manade mig att äta och sade: 'Åt, björnhufvud, och salta dig nu, sen får du måhända Sitta vid vatten och bröd en månad och släcka din törst här! Sade och bommade dörren igen. Af rädsla betagen, Genast till maten jag lopp, att bereda min mage till fastan.

Men eftersom han fruktade att göra det om dagen, av rädsla för sin faders hus och för männen i staden, gjorde han det om natten. Bittida följande morgon fingo mannen i staden se att Baals altare låg nedbrutet, att Aseran därinvid var sönderhuggen, och att den andra tjuren hade blivit offrad såsom brännoffer det nyuppbyggda altaret.

Till slut sade han, för att ej stå alldeles svarslös: Ja, men säger du i alla fall. gör du visst de! Han började gråta, av rädsla, inför det perspektiv som allt tydligare öppnade sig för honom. Hur skulle han klara sig? Hur skulle han bära sig åt? Men nu kom Göran fram till honom, lade ömt armen om hans hals och viskade i hans öra: Kom mig, går vi för oss själva.

Ty de hava intet förstånd, de som föra sina träbeläten omkring i högtidståg och bedja till en gud som icke kan frälsa. Förkunnen något och läggen fram det; alla tillhopa rådslå därom. Vem har långt förut låtit eder höra detta och för länge sedan förkunnat det?

Sådan lämnade nu den befriade flickan de båda Gamle, att hvar sin plats, med en lättrökt pipa i munnen, Orda om jordens ans och göra till byggnader utkast; Själf hon i farstun trädde och gick ur farstun trappan, Spanande efter en vän, att yppa sitt hjärta och rådslå.

Han suckade tungt. »Kasta tjugufem år af ditt lif dit bort i sjön, får man se, hur det blirhade hon sagt. Han hade aldrig tänkt det förr; han var en gammal man snart nu, och hon, hon var ung som en vårmorgon. Hon hade ungdomssinnet hon, och han ? Nej, det hjelpte inte att och fundera... Han skulle till byn, träffa sina vänner, rådslå med dem och försöka sin lycka! Men Ukko?

Barnen stodo ändå mol tysta lik en förskrämd skara af förvillade små lamm. Alla stirrade de svarta, blänkande ögonen i den rödhåriga nacken, eller mannens, till armbågen bara, håriga armar, som lyftes och sänktes med något glänsande hvasst han höll i de grofva, hopknutna händerna. "De är hundturken vi kommi till", hviskade Maglena, med tänderna klapprande af rädsla. " ät han opp oss!

stod hon, väntande styrka att kämpa mot sin rädsla. Och denna styrka vann hon i tanken sin far. Hon öppnade ögonen. Allt var ju som förr: gudens bild hade ej lämnat sin plats, lampan tycktes sprida ett klarare sken, rökelsekaren en mildare doft. Krysanteus' dotter förebrådde sig sin kvinnliga räddhåga.

De höllo sig först undan alla försök därtill, af rädsla för, att man skulle ta kvar dem och föra dem till fattighuset , sen af nödtvång, det icke fans en än eländig liten stuga att komma in uti lång skogen var. "Kom Gullspira", lockade Ante till sist. "Jag lider int höra den olåten barna. Du dra 'na ett tag igen Anna-Lisa."

Har jag människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm, av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, att jag teg och ej gick utom min dörr? Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!