United States or Kosovo ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Det är Guds straff att jag gick ifrån henne i går och tog till brännvinet igen?, klagade han, och så kom sjögasten och tog henne!» Alla instämde, gummor och karlar, unga och gamla, barnen med. »Jag såg en röd katt i förgår, när jag kom efter aftonmjölken», sade Lena, »och den jamade och vred sig, så jag kunde strax se att den inte var riktig. Inte var det en vanlig katt, inte.»
Till råga på eländet började jag frysa, men vågade icke bedja om brännvinet, ty jag var rädd för varje rörelse man gjorde. Otto hade emellertid gjort fast skotet och började ösa. Då såg jag upp mot vindsidan; det svartnade på en fläck, och efter oss rusade fram på vattnet en kåre, jag skulle vilja kalla den en ande, ty den var osynlig, fastän man såg dess mörka spår.
»Jo, det är en landstrykerska, förstås, hon kallas madam Johnson hon kommer senast från Amerika ... men sen dess har hon ställt till en hel hop här hemma, med hjälp af det välsignade brännvinet förstås!
Minst ett par tunnor äpplen kan jag räkna på... De ska ju vara till att köpa vinterfoder... Nå, så har jag, här slog det kluck för skräddarn, som om det fastnat i halsen, så har jag mina meloner. Asch; låt oss se dina meloner först! Se! Kan du inte se dem därute! Om tre dar ä de färdiga, och då har jag mina åtta kronor; det är brännvinet! Vänta då tills melonerna bli färdiga åtminstone.
Jag skref våldsamma artiklar mot brännvinet, och dessa väkte uppmärksamhet på platsen, ty nykterhetsfrågan var då ännu ej satt under debatt i vårt land. Men o ve! Jag hade glömt att bladets ägare också var ägare af ett bränneri.
Det var som om både värme och ljus skulle gå ifrån honom med barnskaran. Geten, det präktiga djuret, som mjölkade så bra, om han då åtminstone kunde få behålla henne! Det skulle gå lättare att släppa brännvinet, tänkte Pelle om en hade söt mjölk att så där ta till när som helst, när törsten kom efter saltströmmingsfrukost och middag.
Sade de inte att han lät gården förfalla, att han tog ren skjorta mitt i veckan, att han försökt förföra Hopp-Sara, som var sjuttio år, att han sålt skog och supit opp medlen, att han gjort narr av dem allesammans, skällt ut dem för deras smuts och svinaktighet, att han var lat, att han körde med fattigt folk, att han hade bringat sin familj till undergångens brant, att han berusade sig med bröstkakor som han köpte på apoteket när brännvinet tog slut?
Minst ett par tunnor äpplen kan jag räkna på... De ska ju vara till att köpa vinterfoder... Nå, så har jag, här slog det kluck för skräddarn, som om det fastnat i halsen, så har jag mina meloner. Asch; låt oss se dina meloner först! Se! Kan du inte se dem därute! Om tre dar ä de färdiga, och då har jag mina åtta kronor; det är brännvinet! Vänta då tills melonerna bli färdiga åtminstone.
Pastorn lilla, viskade gumman, under det att blåsten dundrade i skorsten, boken är där nu, Bra, bra, svarade pastorn liksom i sömnen, räckte ut armen utan att lyfta på huvet, trevade efter kaffekoppen och fick fingret mot grepen, så att koppen stöttes omkull och brännvinet rann i två bäckar framåt det flottiga bordet.
Han stannade plötsligt och höll på att ramla omkull: Nilenius’ häst stod där. Skulle Nilenius med på tåget? Han nästan sprang in i väntsalen om Nilenius skulle med tåget då skulle David stannat till nästa. Men det var bara en av pojkarna, lyckligtvis. Han hämtade ut något från ilgodset. Aha brännvinet som Nilenius skrivit om. David nästan skrek när han begärde biljetten och tåget kom in just nu.